Nr. 535: Er den syke selv skyld i sin sykdom? Hvor kommer sykdom i fra? Kan troende bli syke av å vike bort fra Guds vei?

Nr. 535:

Er den syke selv skyld i sin sykdom? Hvor kommer sykdom i fra? Kan troende bli syke av å vike bort fra Guds vei?

Det var ved syndefallet da Satan fikk råderett over menneske at synd, sykdom og forbannelse kom inn blant oss mennesker, derfor er Satan syndens og sykdommens opphav!

Sykdom er Satans verk og opphav

Joh. e. 10. 10 Tyven kommer bare for å stjele og myrde og ødelegge; jeg er kommet forat de skal ha liv og ha overflod.

Tyven er her et bilde på Satan, han har et oppdrag og en misjon, det er å stjele og myrde og ødelegge. Mens Jesus har det stikk motsatte oppdrag, det er å bringe og gi liv og overflod av liv, Hallelujah!

Sykdommens opphav er Satan, ikke noe menneske. Men gjennom Jesus død og oppstandelse så kan vi ha seier over sykdom også. Selv om hverken jeg eller noen andre mennesker til fulle skjønner alt her da det er først da vi som troende får et herlighetslegeme og blir Jesus lik at vi til fulle får del i Jesu seier på Golgata kors.

Kan troende bli syke av å vike bort fra Guds vei?

Skriften er veldig klar her, det er ja! Som troende har vi et stort ansvar, men vi kan selvfølgelig ikke si at all sykdom nødvendigvis er skyld i at vi har gått bort i fra Guds vei. Men jeg vil liste opp ti forskjellige punkter hvorfor Guds folk – de troende – er syke og dør før tiden som Gud har lovet oss her, 70 år og 80 år med megen styrke. Det er også en annen problematikk er de som er født med en spesiell funksjons redusering eller har fått den. Disse har selvfølgelig ikke skyld i dette, men de kan og skal bli helbredet enten her i tiden eller når Jesus kommer igjen og vi blir ham lik og får herlighetslegeme som ham i all evighet. Det er først da vi alle blir helbredet, før den tiden er vi alle underlagt forkrenkelighet, det forgjengelige og våre menneskelige begrensninger og «sperrer». Jeg har blitt beskylt og tillagt ting her fordi jeg belyser disse temaene, men det må en dessverre alltid regne med å bli tillagt meninger og synspunkter. Har du slike, så skriv på bloggen eller ta kontakt. Falske og usanne rykter og påstander er bare til ergrelse, frustrasjon og til kiv og splittelse.

Salme 90. 10 Vårt livs tid, den er sytti år og, når der er megen styrke, åtti år, og dets herlighet er møie og tomhet; for hastig blev vi drevet fremad, og vi fløi avsted.

1.) Mangel på kunnskap om hva Guds ord og Guds løfter er og forblir den største mangelvare for de troende til alle tider. Å hære på bibelsk og salvet undervisning om hvilket som helst emne i Guds ord er og forblir den største mangelvare for troende til alle tider.

Hosea 4. 6a Mitt folk går til grunne fordi det ikke har kunnskap.

2.) Usunt levesett. Vi vet at Gud har skapt oss med et indre og ytre menneske slik at vi er en to-delt skapning. Derfor er det så viktig å ta vare på legeme med fysisk arbeid, trening eller på andre måter. Gud vil ikke at legemet skal forfalle, enten ved for lite eller for mye arbeid, trening eller på andre måter. Her har alle og enhver et ansvar for sin egen fysiske tilstand om det alltid gjennom årene har vist seg at det er også mange utfordringer det byr på ved å være menneske.

3.) Spise riktig og «rett». Vi vet at spesielt i GT har Gud gitt sine matforskrifter og vi leser at det som står skrevet er åndelig og sunt. Derfor er det mye å lære og hente ved å leve som Guds ord sier og lærer om vi ikke har et påbud i den nye pakt å følge alle de forskrifter i den gamle pakt. Men å spise sunt og solid har med vår helbred!

4.) Hvis vi ikke gjør forskjell på Herrens legeme og et vanlig måltid så står vi i fare for å ikke bare forbli syke, men faktisk også bli syke lærer skriften. Tenk på det, at vi kan bli syke ved å «misbruke» vår tro.

1 Kor. 11. 27 Derfor, hver som eter brødet eller drikker Herrens kalk uverdig, han blir skyldig i Herrens legeme og blod. 28 Men hvert menneske prøve sig selv, og så ete han av brødet og drikke av kalken! 29 for den som eter og drikker, han eter og drikker sig selv til dom dersom han ikke gjør forskjell på Herrens legeme. 30 Derfor er det mange skrøpelige og syke iblandt eder, og mange sovner inn.

5.) Vi som troende skal bekjenne syndene for hverandre, da har vi løfte om å bli helbredet. Faktisk den katolske skriftestolen er mer bibelsk enn vi aner det for der kan en gå inn å skrifte og bekjenne sine synder som skriften oppfordres oss til og slik bli legt.

Jakob 5. 16 Bekjenn derfor eders synder for hverandre og bed for hverandre, forat I kan bli lægt! En rettferdig manns bønn har stor kraft i sin virkning.

6.) Det å ikke ha et menighetsfelleskap og andre troende som en står i sammen med vil virke negativt inn på oss som troende og mennesker da vi er satt til å bære hverandres byrder. Og på den måten være frisk og ikke syk.

Fra mine bibelkommentarer Galaterbrevet 6. 2 Bær hverandres byrder, og oppfyll på den måten Kristi lov.

Om du leser fort igjennom de fem første vers av Galaterbrevets sjette kapittel, kan det se ut som om det tilsyne¬latende er en motsetning mellom det andre og femte vers. I vers 2 står det: «Bær hverandres byrder, og oppfyll på den måten Kristi lov.» Og i vers 5: «For hver skal bære sin egen bør.» Hvordan kan dette henge sammen? Jo, ifølge grunnteksten vil du finne to forskjellige ord for «byrde» i disse to versene. I Gal 6,2 brukes det greske ordet baros, som betyr «tung byrde». I vers 5 er det greske uttrykket fortion brukt, som betyr «en oppgave eller tjeneste som skal utføres». Det dreier seg her om en ansvarsbyrde, som er en byrde inntil den er utført. Denne byrdebæringen er ikke av lovisk tvang. Motivet er derimot nåden og kjærligheten og lydigheten mot frihetens fullkomne lov (Jak 1,25). Herren har altså lagt en bør på den enkelte av oss, men til oss alle lyder like fullt formaningen klart og tydelig: «Bær hverandres byrder!» Vi kan ikke bære byrdene i stedet for den som lider, men vi kan bære dem sammen med dem. Vi kan ikke gråte andres tårer eller kjenne deres savn, men vi kan være til stede der tårene triller og der savnet er stort. Vi kan være til stede slik at sorgen, håpløsheten og vanskelighetene blir litt lettere å bære.

7.) Vi skal ikke bare bære hverandres byrder, men vi skal også be for og med hverandre da vi er hverandres lemmer. Og da på den måten står i et ansvars forhold overfor hverandre som troende. Den demoniske påvirkningen vil aldri kunne få fotfeste hos oss hvis vi står i sammen med åndsfylte troende brødre og søstre. Det er når vi ikke vil høre på råd, formaning og innrette oss etter Guds ord og hverandre at demonene får fotfeste. Et sunt og godt menighetsfelleskap er den største pleie, det er som et herberge som Jesus talte om i lignelsen i Lukas 10 for han som hadde falt blant røverne.

Rom. 12. 5 således er vi mange ett legeme i Kristus, men hver for sig er vi hverandres lemmer.

8.) Gud har satte i menigheten noen som på en spesiell måte skal be for syke og andre behov. Blir de tjenesten holdt nede og neglisjert så vil raten av syke blant de troende være større. og blir denne tjenesten påaktet, så kan vi forvente at det er de troende som er friske og raske og lever sine dager til fullt mål. Men det er underlig hvis det er noen som har fått en spesiell nådegave for å be for mennesker og som tar seg betalt for å be for dem. Da misbruker de som Gud har gitt det, forvalter det feil eller har tatt på seg en oppgave og tjeneste som de ikke har fått!

1 Kor. 12. 28 Og Gud satte i menigheten først nogen til apostler, for det annet profeter, for det tredje lærere, så kraftige gjerninger, så nådegaver til å helbrede, til å hjelpe, til å styre, forskjellige slags tunger.

9.) Nådegaven til å helbrede og be for syke er også gitt til flere troende, ikke bare den spesielle gaven til å be for syke. Det er menighetens anliggende og det er flere enn en som skal be for syke om Guds ord taler at det en også de som har en helt spesiell og Gudgitt åndelig utrustning og salvelse for å be for syke, demonbesatte og avsløre ting. For at mennesker skal bli satt i frihet for den Sønnen får frigjort blir virkelig fre.

1 Kor. 12. 10 en annen kraft til å gjøre undergjerninger; en annen profetisk gave, en annen evne til å prøve ånder, en annen forskjellige slags tunger, en annen tydning av tunger. 11 Alt dette virker den ene og samme Ånd, idet han utdeler til hver især efter som han vil.

10.) Enhver troende har et ansvar om å være i rett stilling overfor Gud, ta vare på sitt legeme og sin egen helbred. Ransake seg selv er veldig sunt hvis en er syk og kommer til kort. Det kan være demonisk påvirkning, usunt levesett, ulydighet, mangel på felleskap med andre troende, mangel på kjennskap og kunnskap hvilke løfter vi har etc. for enn er syk og ikke ved full helbred. Vi er inne på et veldig stort og viktig tema. Men Guds ord og Guds løfter står faste, vi har alle full helbredelse og gjennopprettelse ved Jeus død og oppstandelse. Skriften sier at ved: «Ved Hans (Jesus Kristus) sår har vi fått legedom».

Sluttkommentar: Har du spørsmål eller ønske å bli bedt for, ta kontakt kjære venn. Vi ber for syke og underviser om hva Guds ord sier om helbredelse. Skulle også tatt mer med hvordan demoniske påvirkning, vantro og annet setter oss ut av spill, det får jeg komme tilbake til ved en senere anledning her på bloggen eller på hjemmesiden vår, eller at du sender inn relevante spørsmål eller skriver på bloggen.

Tar med til slutt en av de fineste sanger som er skrevet, løftene kan ikke svikte som er skrevet under en prøvelsens tid av Pinse Forstander i Filadelfia Stockholm Levi Pethrus:

Løftene kan ikke svikte

1. Løftene kan ikke svikte, nei de står evig fast. Jesus hvert ord har beseglet, den gang hans hjerte brast.

Kor: Himmel og jord skal brenne, høyder og berg forsvinne. Men den som tror skal finne, løftene rokkes ei.

2. Gjør du som Abraham gjorde, sku du mot himlen opp. Mens du da stjerner teller, vokser din tro, ditt håp. Kor:

3. Tro når det mørkner på ferden, solen ei sloknet har. Kun noen timer -og siden, stråler en morgen klar. Kor:

4. Tro når deg verden forfølger, med deg i ovnen går. En lik en gudesønn herlig, prøven du trygt består. Kor:

5. Tro selv om vennene svikter, tro når kun en står med. Jesus din venn vil deg følge, daglig med all sin fred. Kor:

6. Tro under alt som deg møter, snart du jo hjemme er. Da skal for evig du skue, det dom du trodde her. Kor:

Relaterte linker: http://blog.janchristensen.net/2012/01/nr-341-pastor-og-apostel-jan-age-torp-i.html http://blog.janchristensen.net/2010/09/nr-24.html http://blog.janchristensen.net/2011/08/nr-88-helbredelse.html http://blog.janchristensen.net/2012/10/nr-518-det-er-av-essensiell-og-av-helt.html http://blog.janchristensen.net/2012/10/nr-519-derfor-er-det-mange-skrpelige-og.html

Nr. 534: Pastor Torp lager et stort nummer ut av at han ikke ble helbredet! Og det er da forståelig da han ikke lever rett med Gud!

Nr. 534:
Pastor Torp lager et stort nummer ut av at han ikke ble helbredet! Og det er da forståelig da han ikke lever rett med Gud!

Pastor og Apostel i Oslo kirken lever i synd og hor etter hva Guds ord lærer i det nye testamente. Da å tro at Gud har helbredet ham og siden gå tilbake på det uten å ta med at han ikke lever i samsvar med Guds ord blir enn en hykler lærer skriften! Pastor Torp tjener ikke Gud, men Satan! Jesus selv sa rett ut til datidens religiøse som hyklet at de hadde Djevelen til Far noe som det må være åpenbart at alle som påstår de er troende men ikke er det får den samme dom av den Herre Jesus. Her ser vi Satan som Torp har sitt åndelige opphav i dag da han lever etter bibelens definisjon i hor

Det står i Bibelen, Johannes 8,44. ”Dere har djevelen til far, og dere vil gjøre det deres far ønsker. Han har vært en morder fra begynnelsen og står ikke i sannheten; det finnes ikke sannhet i ham. Når han lyver, taler han ut fra sitt eget, for han er en løgner og løgnens far.”

Jesus selv advarte imot de falske profeter i sin undervisning.

Matt. 7. 21 “Ikke alle som sier ‘Herre, Herre’ skal komme inn i himlenes rike, men de som gjør min himmelske Fars vilje. 22 For mange skal si til meg på den dagen: ‘Herre, Herre, har vi ikke profetert i ditt navn, og har vi ikke drevet ut demoner i ditt navn og gjort mange kraftfulle gjerninger?’ 23 Men da skal jeg si dem rett ut: Dere har aldri kjent meg. 24 “Derfor skal alle som hører disse ord, og som gjør etter dem, sammenlignes med en klok mann som bygget sitt hus på en klippe. 25 Regnet kom, flomvannet steg og vinden blåste og slo, men huset falt ikke, for det var bygget på en klippe. 26 Men hver eneste som hører disse ordene og ikke gjør etter dem, kan sammenlignes med en uforstandig mann som bygger sitt hus på sand. 27 Regnet kom, flomvannet steg og vinden blåste og slo mot huset til det falt sammen — og fallet var kraftig.”

Jesus sa om de falske profetene: «dere har aldri kjent meg». Tror vi er her ved sakens kjerne. Har en mann som var gift og har fem barn med en kvinne, er Pastor og Apostel. Skiller seg og gifter seg med ei som er 20 år yngre og fremdeles skal være Pastor og Apostel, en slik person kan umulig ha kjent den levende Gud. Selve livet vitner om det, ikke hva han sier.

Fra mine bibelkommentarer Titus 1. 15 Alt er rent for de rene, men for de urene og vantro er ingen ting rent. Nei, både forstand og samvittighet er urene hos dem. Her mener Paulus at helliggjørelsen sitter først og fremst på innsiden. Les Jesu tale i Matt.23 om datidens religiøse som var opptatt med en ting, å følge Gud til det ytre. Det er å leve ut i fra den nye skapningen som er sann og fruktbærende kristendom. Hvordan har jeg det med Gud når ingen ser meg, det er der en egentlig viser hvordan en har det med Gud. 16 De sier om seg selv at de kjenner Gud, men med sine gjerninger fornekter de ham. De er avskyelige og ulydige, ute av stand til å gjøre noe godt. Her kommer vi til de sanne frukter. Jeg er for å stå på møter å Prise Gud og høre forkynnelse. Bruke nådegavene og utfolde seg. Men hele tiden må hverdags gjerningen følge med. Hvordan er en overfor de man har med i hverdagen? Familie, venner og arbeids kollegaer. Hvilket vitnesbyrdet har de om oss forteller nok mest om hvordan vi egentlig er!

Her sier Paulus det samme til Timoteus. 1 Tim. 5. Men dersom nogen ikke har omsorg for sine egne, og mest for sine husfolk, han har fornektet troen og er verre enn en vantro.

Torp har ikke gjort «hjemmeleksa» si

Hva hjelper det å være Apostel, profet og Pastor men være helt i kjødet? Utfordringen for en så profilert mann som Torp er å gjøre de riktige valgene og handle rett når han blir utfordret. Her har han falt lodrett igjennom. Jeg var før en meget habil fotballspiller og jeg spilte alltid best under press, for jeg taklet stress og utfordringer. Det er noe av det samme å være slik profilert som Torp, han har aldri evnet og villet latt pekefingeren gå imot seg selv, alltid de andre som mangler og er kunnskapsløse etc.

Helbreder Gud urettferdige mennesker som Torp og andre?

Jeg kan selvfølgelig ikke svare til fulle for dette da jeg ikke er Gud, men det er temmelig frekt å opptre som Torp gjør uten å omvende seg på forhånd.

Apostel og Pastor har også løfter fra Gud over sitt liv

Sal 68:7 Gud gir de enslige hus, fører fanger ut til lykke; bare de gjenstridige bor i et tørt land.

De gjenstridige som Torp er imot Guds ord, skal bo og være i et åndelig tørt land er hva Gud sier. Da stemmer det godt overens at han ikke er blitt helbredet, noe som han offentlig står frem å sier på bloggen og verdidebatten hos avisen Vårt Land. Snakk om å treffe spikeren på hode Torp!

Torp vitner for en gang rett når han står frem å forteller at han ikke er blitt helbredet, men hvorfor konfronterer nesten ingen ham med at det er hans eget liv som hindrer Gud? http://www.verdidebatt.no/debatt/cat12/subcat13/thread349781/#post_349781

Det er åpenbart at Gud ikke har svart Torps bønner. Og helt ærlig, er det så underlig? Er Gud dum eller gjør han ting imot sitt eget vesen? Her er det en frekk, selvbestaltet og horkarl som påstår en helt masse ting. Er det da underlig at han ikke er blitt helbredet? Det synes ikke jeg, om jeg ikke har det fulle og hele bilde her, det han kun og alene Gud!

Pastor Torp er fremdeles like uærlig!

Jeg hadde noe med Torp å gjøre for en tid tilbake og han lovet meg en hel del ting, blant annet at vi ikke skulle gjøre noe på hverandres blogg før vi hadde under rettet hverandre om det hvis vi skrev om hverandre. Det første Torp gjorde etter dette var å slette alt om meg på bloggen sin, men dette hadde Gud under rettet meg om på forhånd slik at jeg hadde kopiert alt det som jeg ønsker – på forhånd – Hallelujah!

Torp er blitt fanget i sitt eget nett av løgner, uredelighet og mangel på Gudsopplevelser

Det hjelper ingenting med store ord, bli profilert og jeg vet ikke hva hvis en ikke vandrer rett og ydmykt med sin Gud.

Mika 6. 8. Han har åpenbaret dig, menneske, hvad godt er; og hvad krever Herren av dig uten at du skal gjøre rett og gjerne vise kjærlighet og vandre ydmykt med din Gud?

Det er den ydmyke som får nåde, ikke den selvprofilert, selvsentrerte og selvbestaltede som Torp er.

Sluttkommentar: Det er egentlig mye å lære av Torp, lære av hans feil og ulydige levesett at Gud ikke svarer, og før eller siden vil en som ikke lever i samsvar med Guds ord alltid bli innhentet av dette. Det er den som vandrer og lever i samsvar med Guds ord, som alltid til slutt vil seirer og oppleve bønnesvar, og vil prise Gud, ære være Gud og Lammet fra nå av og inntil evig tid! Amen!

Relaterte linker: http://blog.janchristensen.net/2012/10/nr-515-er-du-virkelig-omvendt-eller.html http://blog.janchristensen.net/2012/03/nr-371-det-er-kun-i-jan-age-torps-liv.html http://blog.janchristensen.net/2012/02/nr-361-jan-age-torp-skjnner-ikke-og-vil.html http://blog.janchristensen.net/2012/01/nr-341-pastor-og-apostel-jan-age-torp-i.html http://blog.janchristensen.net/2011/05/nr-138-hvem-var-bileam-og-hva-star-hans.html

Nr. 533: Etter jeg forkastet treenighetslæren har jeg fått et større syn på Gud Fader, større takknemmelighet og ærbødighet til Kristus Jesus. Og kjent at jeg er mer ansvarlig for mitt liv enn jeg var før!

Nr. 533:

Etter jeg forkastet treenighetslæren har jeg fått et større syn på Gud Fader, større takknemmelighet og ærbødighet til Kristus Jesus. Og kjent at jeg er mer ansvarlig for mitt liv enn jeg var før!

Jesus talte om fruktene som en rett tro ville virke frem. Det er derfor så viktig også ikke bare å ha et rett hjerte for Gud, men en lære som er i overstemmelse med Guds ord. Satan hater en rett lære, menigheten i Efesus ble rost av Jesus for å ta vare på Guds ord og avsløre det løgnaktige. Dette sier han: «Men dette har du at du hater nikolaittenes gjerninger, som jeg og hater». Nikolaittene førte fremmed lære inn i menigheten, at Menigheten i Efesus hatet fremmed lære lovpriste Jesus. Illustrasjonsfoto amfiteateret i Efesos

Den subjektive opplevelsen kan ingen ta fra meg, den er min egen!

Jeg har en gang trodd på treenighetslæren, at det var en triadegud som var en gud som skulle tilbedes, æres og bes til på lik linje alle tre. Og at de tre gudene var fra evighet, det var jeg opplært til å tro både fra Luthersk hold og etter jeg ble en personlig kristen, så fikk jeg den samme lære. Men dette var tradisjonen som lærte, men Guds ord har aldri talt om en triadegud!

Hva jeg en gang trodde, oppfattet som bibelsk!

Jeg er ikke annerledes enn andre, det som en blir opplært til å tro, det trodde jeg også på. Jeg trodde at pinsebevegelsen lære var rett, riktig og bibelsk i et og alt. Hva var det?

Det var tre likeverdige guder som alle var fra evighet av. Der de tre hadde blitt seg innbyrdes enig om hvem som skulle være hvem. Og hvilken oppgave og funksjon den enkelte person i det som ble kalt å være en guddom. Faderen var likeverdig med Jesus, Jesus var likeverdig med Den hellige ånd. Og Jesus hadde ønske og ville blir den som ble menneske, og han var da den eneste sanne Gud som også ble et sant menneske. Etter Jesus hadde gjort sin gjerning kom hans stedfortreder, Den hellige ånd. Han er en person, den eneste sanne Gud som Jesus er den eneste sanne Gud og Gud Fader er den eneste sanne Gud. Tre sanne Guder, som allikevel er en sann Gud. Dette kan vanskelig forstås, men må bare tro det og ære alle tre som en Gud. Sann Gud fra evighet til evighet. Dette har jeg en gang trodd på, selv om det har ingen rot i virkeligheten og i Guds ord.

Maske

Fra Wikipedia: Ei maske er et ansiktsplagg brukt som beskyttelse, kamuflasje eller i rituelle og underholdende sammenhenger. Masker har vært i bruk siden oldtiden, både til praktisk og seremoniell bruk. Den eldste kjente maska er ei 5000 år gammel maske fra Irak. I det gamle Rom ble masker kalt for persona. Dette ordet ble også brukt til å betegne fullverdige romerske borgere. Gjennom historien har forholdet mellom maske og person vært omskiftelig og tvetydig. Maska skjuler det ekte ansiktet og representerer dermed noe falskt og overfladisk. Samtidig tydeliggjør og overdriver maskene menneskelige trekk på en måte det normale ansiktet ikke kan. Masker har vært brukt til å framstille det guddommelige, det demoniske, det avskyelige og det latterlige. På grunn av sin store ekspressive kraft, har masker vært brukt i teater i mer enn tre tusen år (sitat slutt).

Det er derfor treenighetslæren er en okkult og demonisk lære som gjør at Satan og demonene har fotfeste innforbi store deler av kristen heten som tror på en triade gud. Hva er denne masken? Det er at den eneste sanne Gud opperer under tre forskjellige personer (les maske), noe som bibelen lærer overhode ikke. Jeg ble opplært til å tro at den eneste sanne Gud viste seg i GT som Faderen, i evangeliene som Jesus og fra pinsefestens dag som Den hellige ånd. Alt dette var den eneste sanne Gud. Men hvor står det i bibelen? Ikke en eneste plass.

Jesus underviste at han ikke var den eneste sanne Gud, men at Faderen var det!

Joh.e. 17. 3 og dette er det evige liv at de kjenner dig, den eneste sanne Gud, og ham du utsendte, Jesus Kristus.

Legg merke til en-talsformen, at Faderen er den eneste sanne Gud, ikke Sønnen Jesus Kristus. Jesus tok ikke noen maske på seg og ble den eneste sanne Gud, det var han ikke om en kan si at han var en gud som englene også i skriften er omtalt som guder. Men han var fremfor alt Menneskesønnen.

Jeg var selv arrogant og vanskelig

Jeg må bare innrømme at jeg var vanskelig og arrogant overfor de som hevdet at Gud ikke var tre, men en. Jeg hadde bl.a. en broder som hadde forkastet treenighetslæren. Da han argumenterte evnet jeg ikke til å høre hva han egentlig sa, noe jeg har skjønt i ettertid. Hva er det som gjør dette? Jeg tror at det var en form for demonisk aktivitet som var tilstede i mitt liv som holdt meg borte fra å forstå og erkjenne de bibelsk sannheter.

R Karl Heinz Schgaguler ble et spesielt redskap fra Gud som forløste det jeg egentlig trodde.

Gud hadde blant annet gitt meg en drøm eller et syn som jeg beskriver her: Jeg fikk en herlig opplevelse for 4 år siden som gjør at jeg for min del gjør meg enda mer sikker på at både treenighetslæren er feil og likeså Jesu only læren. Jesu alene læren er egentlig mer rett, men de som tror på den læren virker så harde imot andre, det liker jeg ikke. Jeg underviste fra Johannes Åpenbaring og begynte å se på dette med treenigheten igjen. Da en lørdag morgen vel mars 2009 ble jeg først tilbake i Ånden for å si det slik. Før alt og fikk se at det var Faderen som var der helt alene med den Hellige Ånd. Da var den Hellige Ånd en del av ham selv, den klare forståelsen fikk jeg. Og Jesus var der da ikke, kun alene Faderen. Den tanken om tre Guder som fant hverandre ute i Space og ble til En Gud, er for meg vanskeligere å tro på en selv Big Bang. Det er og forblir nonsens og tøv. Slik jeg ser det, så er det på denne måten: Faderen er fra før tiden, Jesus er hans førstefødte og den som er hans høyre hånd og som regjerer, utfører og handler på Faderens vegne fult ut. Og som viste oss hvem Faderen er når han var her på jorden! (sitat slutt).

Karl Heinz fikk jeg kontakt med ca. ½ år etterpå denne opplevelsen. Som Jøde og troende Jøde evnet han å forklare meg hva Guds ord egentlig sa!

Det er av og til som Gud sender «nøkkel» personer i vår vei. For Paulus var det alfa og omega å få en Barnabas, for Moses en Aron etc. Slik var Karl Heinz for meg som fikk øynene opp for hva bibelen egentlig sa og hva jeg egentlig trodde på. Han forløste noe i meg. Jesus sa til disiplene da Lasarus var blitt vekket opp fra de døde: «løs ham og lan han gå», Hallelujah Amen.

Får si som Åge Samuelsen skriver i en av sine sanger: «den læren jeg nå har går jeg ikke i fra», Hallelujah hvor god Gud er, Amen!

Ønsker å ta med et intervju vi har på vår hjemmeside av Karl Heinz, les det og nyt det, Amen!

Hvem er Israels Gud?

"Hva betyr treenigheten for deg som jøde?"

En samtale med Karl Heinz.

Du har bakgrunn som karaitisk jøde. Hvem mener du er Israels Gud? Er han en eller tre eller begge deler? - Dette har ikke vært et tema som jeg har vært opptatt av. Det finnes få slike diskusjoner blant jøder, i noen kretser har det vært drøftet ut i fra press for å imøtegå de kristnes oppfattelse av Gud. Det er et derfor ikke et vanlig tema. Det finnes bare èn Gud, så enkelt er det. Enkelte jødiske samfunn går enda lenger i sin streben etter å markere at de er monoteister at de sier at de tror Gud er enere enn en. Dette gjør de mer for å skjerme seg og forsvare seg mot enhver debatt som måtte komme fra kristent hold. Jeg har alltid tidligere som andre, oppfattet det slik at de kristne trodde på tre guder. - Men så har du begynt selv å spørre de kristne om denne lære? Hva er dine inntrykk fra disse samtaler? - Mitt hovedinntrykk har vært at de kristne selv er usikre på hvordan det skal oppfattes. Jeg er forbauset over at mennesker har ulik forståelse, endog i samme kirkesamfunn og uavhengig av hvilket nivå de befinner seg i hierarkiet. En annen ting som forbauser meg er at selv om de fleste samfunn har dette nedfelt som en læresetning, så blir det ikke undervist i treenighetslæren. Det som gjør meg trist er at mange samfunn lærer og praktiserer en gudsforståelse som i beste fall gjør Faderen overflødig. I verste fall blir han skjøvet ut av bakdøren. Sønnen overtar og er i stedet for Faderen, og ikke ved Hans høyre side. -Det står skrevet at den som har sett meg har sett Faderen? - Det finnes tekster som kan tyde på at det er en treenighet, men de færreste går dypere inn i teksten for å se hva det egentlig er ment. Hele læren bærer preg av det. De tror på noe, men vet lite. Hvor kommer denne læren fra? Treenighetslæren er skapt av teologer, den vestlige treenigheten fra Augustin som måtte hente tenkning fra gresk filosofi for å forklare hvordan den kan henge sammen. Monoteismen holdt seg lengst i den østromerske kirken.

- Hvorfor er denne læresetningen viktig for deg? - Fordi det er lett å havne i den fellen at Sønnen oppfattes å være Faderen eller en så stor del av han at han tilbes som om han også var Faderen? Det er for meg viktig å skille mellom Yeshua og Faderen. Yeshua er ikke Faderen, men Han går i Faderens ærend. Dette at Han sitter ved Faderens høyre hånd er faktisk i jødisk forståelse en som er tilgjengelig for ett oppdrag, utfører en annens vilje. Dette reduserer ikke Yeshua, Hans rolle er klar og altomfattelig for oss. Han er gitt bemyndigelse og retten til å gi oss ett nytt liv og et nytt rike. Men det er Faderen som er den høyeste (hebr.:!wyla), den største og den sterkeste. Han er den suverene, universets overHerre. Yeshua sa; Meg er gitt all makt i himmelen og på jorden (Matt.28:18). Dette er en delegert makt, gitt ham av Den som kan delegere en slik makt. Tenk over Israels Guds storhet og mektighet! Moses kom en dag til Farao og sa: VÅR Gud har BESTEMT at du skal la folket fare. Farao med sine guder satt som leder for datidens største verdensmakt. Men Israels Gud ydmyket alle Faraos og Egyptens guder. I denne konteksten må vi se Faderen. Sønnen sier at Han har fått all makt fra Ham. Da har Sønnen en mektig stilling! Han er hjørnesteinen i en stor bygning. Dette er en meget viktig stein. Han representerte sin Far fullt ut.

Dette er Guds status og posisjon. Den som er Gud over alle guder. Den eneste sanne Gud. «Jeg er Han. Før Meg er det ikke formet noen gud og etter Meg er det ingen… (Jes. 43:10) Paulus sier det samme i kampen mot andre guder, og forteller også hvem dette er (ikke tre, men en): For så er det likevel for oss bare èn Gud, Faderen….og en Herre, Jesus Kristus. Ordet kom og realiserte det Gud hadde bestemt. «Dersom Yeshua erstatter Faderen så er det feil...» Faderen er initiativtakeren til frelsen, derfor kan vi se i GT at Han også omtaler seg som Frelseren. Tilbedelsen, bønnen skal skje til Faderen. Det lærte Yeshua oss. Dersom Yeshua erstatter Faderen, så er det feil. Faderen skal du tilbe. Ham alene skal du tjene, sa Yeshua.

For jøder som vokser opp er Monoteisme det å tro på den eneste sanne Gud. - Hvem skulle Messias være?

- Israels Gud omtaler sin sønn lenge før han ble født. Sønnen er Messias. I gjenløsningsprinsippet er det helt klart at han måtte komme utenifra. Han måtte komme som den annen Adam. Dette innbefatter tanken om en preeksistens. Dette forklarer også jøden Matteus når han omtaler Maria og hennes unnfangelse. Sønnen er også sønn i det gamle testamentet. «Herren har sagt til Meg: Du er min sønn, i dag har jeg har født deg….Kyss sønnen for at Han ikke skal bli vred og dere gå fortapt på veien…Salige er alle de som søker sin tilflukt hos Ham. Salm 2:7.12 - Kjenner jødene Gud som en Far? - Israels Gud er også definert som Far i GT. «Som en Far er barmhjertig mot sine barn.. Salm 103:13…. og i Mal. 1:6: Hvis jeg er Faderen, hvor er min ære? Se også Salm. 89:27 og Jer.3:19: Jeg sa: «Min Far» skal dere kalle meg. «Det er den patriarkalske familieordning i det jødiske samfunn...» Hvorfor har Han definert seg selv som Far? Og hvilke signaler gir det til det israelittiske folk? Faren er den som leder familien. Det er den patriarkalske familieordning i det jødiske samfunn. Derfor gir det klare signaler til Israels barn, Han er større enn Sønnen. - Er det et stort hinder at Jesus kan bli godtatt som den Han virkelig er hos jødene når han blir en del av en treenighet? - Jeg påpeker ofte til enkeltpersoner i kristenheten at det er merkelig at Israels Gud gang på gang gjennom 1600 år har gjentatt Shema Israel! Herren vår Gud. Herren er èn, og samtidig vanskelig å forstå at Han kan ha holdt tilbake så viktige opplysninger til jødene om at Han egentlig er tre. Langt senere, i kirkehistorien, har Han da gitt til de kristne en enestående tilleggsinformasjon, som faktisk motsier det Han tidligere har sagt. Mange stopper da opp og tenker. For meg er det vanskelig å forstå at jeg må stole mer på Augustin og på kirkemøter fra en etter hvert frafallen kirke, enn på læren som er overlevert Fra Israels Gud. Hvem skal jeg lyde? Israels Gud eller kirkefedrene? For meg er valget enkelt. I Malaki 3:6 står det: For jeg er Herren, Jeg forandrer meg ikke. Dette må også gjelde Hans vesen, ikke bare Hans hensikt. - Opplever du at det er en bremse blant kristne i å drøfte dette spørsmålet? - Ingen er genuint opptatt av spørsmålet. Toneangivende bibelskoler i Oslo, beskriver det egentlig tynt. Argumentasjonsrekken og tankene rundt er usikre. Lærere er usikre. I samtale med en prest fikk jeg høre at han hadde berettiget tvil om læren var riktig og hva den innebærer. Mange teologer mener at læren går lengre i sin forklaring enn det er dekning for i Skriften. I oldtidens hete gikk man tidlig i «skyttergraver» og argumenterte for ulike syn. De misforsto enhet og ett. De fleste kristne er derfor også forvirret, men få tør å si fra eller ta opp spørsmålet. Det er mystisk og viktig på samme tid. Men læren er dogmatisert veldig tidlig. I flere sammenhenger er treenighetstro nevnt som betingelse for at du kan bli frelst. Det sies av noen jeg har snakket med. Det er også et viktig spørsmål for tilhørighet. - Men er ikke Faderen og sønnen ett? Jo, det er de. Men hvordan skal vi forstå begrepet ett ? I Johannes evangeliet 17 kap. får vi en forklaring som illustrerer hva jeg tenker om dette. Yeshua tar opp enhet mellom disiplene (jeg ber om at alle må være ett) Det betyr samme sinn og samme tanke. Å være ett med Kristus er å ha samme intensjon, mening og tanke. I GT står det om ekteskapet at de må være ett. Det er ikke noe mystisk over det. «Hvem skal jeg lyde? Israels Gud eller kirkefedrene?...» Betydningen av ordet èn derimot er det motsatte av et annet tall, to eller fire eller tre. - Har du en utfordring å gi videre? - Ja det har jeg. Jeg vil oppfordre alle om å gå til sin prest/pastor og be han om å undervise i treenighetslæren. Dernest at vi må ha en bevissthet om at det er viktig å ha kjærlighet til sannheten uansett hva det koster. Hvordan kunne det ellers være mulig for en jøde å tenke messiansk? En jøde må tenke gjennom om det er mulig at Yeshua var Messias som vi alltid har ventet på? Deretter må de ta konsekvensene av den tro de kommer fram til. Slik må vi alle helt fordomsfritt gå inn i det materialet som finnes, også om treenigheten, uansett de konsekvenser det måtte ha. Slik leder kjærligheten til sannheten videre til - lydighet mot sannheten. «Dette er det evige livet, at de kjenner DEG, Den eneste sanne Gud, og Jesus Kristus, Ham som Du har utsendt.» (Joh. 17:3) (sitat slutt).

Her er noe jeg skrev for kanskje 2 år siden, les selv også mer på hjemmesiden og bloggen vår:

Den eneste sanne Gud!

Joh.e.17. 3 og dette er det evige liv at de kjenner dig, den eneste sanne Gud, og ham du utsendte, Jesus Kristus.

Det står i Jesaja 44. 6 Så sier Herren, Israels konge og gjenløser, Herren, hærskarenes Gud: Jeg er den første, og jeg er den siste, og foruten mig er det ingen Gud.

Det som det står her i den hebraiske grunnteksten er: foruten meg er det ingen Gud som meg. Dette sier Gud Faderen om seg selv. Han er den eneste som er fra evighet. Den eneste sanne Gud. Alle andre er etter ham både i rang og opphav.

Sønnen er og forblir sønn. Han er født som den førstefødte, men ikke fra evighet som Faderen. Ord.8.23 Fra evighet er jeg blitt til, fra først av, før jorden var. 24 Da avgrunnene ennu ikke var til, blev jeg født, da der ennu ikke fantes kilder fylt med vann. 25 Før fjellene blev senket ned, før haugene blev til, blev jeg født. Legg merke til når Jesus beskriver seg selv, han er født før noe annet av det skapte. Før avgrunnen som sikter til englenes opprør mot Gud? Videre tales det om skapelsen av himmel og jord; jeg født, da der ennu ikke fantes kilder fylt med vann. 25 Før fjellene blev senket ned, før haugene blev til, blev jeg født. Jesus er født som den enbårne, helt annerledes en Adam (Joh.e.3.16).

Hva jeg er blitt lært Jeg er blitt lært at det er 3 Guder som er fra evighet; Faderen, Sønnen og den Hellige Ånd. Alle 3 er like i majestet, ære og makt og skal tilbes. For meg i dag er dette vranglære. Den Hellige Ånd kan vi ikke finne et skriftsted på at skal bes til eller tilbes. Hvorfor? Det er ingen egen person, men Guds og Kristi Ånd. Men hva sier Jesus om seg selv? Joh.e.12. 49 For jeg har ikke talt av mig selv, men Faderen, som har sendt mig, han har gitt mig befaling om hvad jeg skal si og hvad jeg skal tale, 50 og jeg vet at hans befaling er evig liv. Derfor, det jeg taler, det taler jeg således som Faderen har sagt mig.

Jesus er utsendt fra Faderen. Han er en som gjør som Faderen vil? Hvorfor? Joh.e.10. 29a Min Fader, som har gitt mig dem, er større enn alle.

Faderen er større en Sønnen. Men Jesus er Gud. Men allikevel skapt av Faderen med hans egenskaper. Sønnen er Guds bilde til oss. Vi leser også i Markus 12. 35 Og mens Jesus lærte i templet, tok han til orde og sa: Hvorledes kan de skriftlærde si at Messias er Davids sønn? 36 David selv har jo sagt i den Hellige Ånd: Herren sa til min herre: Sett dig ved min høire hånd, til jeg får lagt dine fiender til skammel for dine føtter! 37 David selv kaller ham herre; hvorledes kan han da være hans sønn? Og den store mengde hørte ham gjerne. Her sier Jesus om seg selv at han kaller Gud Faderen for Herre han som også er Herre. David hadde forstått at Gud Faderen skulle sende Sønnen som også var Herre. Men i mindre betydning en Gud Faderen da han kalte ham Herre. Dronning Sonja er ikke Norges regent og Konge. Det er Harald. Men er ikke hun også Kongelig? Jo, men hun er under Harald og ved han side. Men er det to kongedømmer da? Nei, men pga av det er et underordnings prinsipp derfor blir det kun et Kongedømme om også Dronning Sonja er også Kongelig. Slik er det med Faderen og Sønnen også. Jeg er blitt lært

Det var en rådslagning i Guddommen der Jesus stilte seg villig for å bli ofret. Men det er fri fantasi og ubibelsk lære.

Faderen bestemte at Jesus skulle bli ofret.

Efes.1. 5 idet han i kjærlighet forut bestemte oss til å få barnekår hos sig ved Jesus Kristus efter sin viljes frie råd. Gud Fadere bestemte at vi skulle få oppleve frelse kun gjennom Jesus. Vi leser et lignende vers i Hebr.6. 13 For da Gud gav Abraham løftet, svor han ved sig selv, eftersom han ingen større hadde å sverge ved. Faderen var i sammen med Sønnen som da var i sin preeksistens, men han rådførte seg med ingen. Hvorfor? Fordi Gud Faderen er og forblir den største. Det er ingen Gud som meg, sier han om seg selv i Jesaja

Når kommer Jesus tilbake?

Det vet ingen, selv ikke Sønnen. Markus 13. 32 Men hin dag eller time vet ingen, ikke engang englene i himmelen, ikke engang Sønnen, men alene min Fader. Hvorfor? Fordi Faderen bestemmer og vet alt, i motsetning til sønnen!

Kun Faderen, tilbe og pris ham. Takk Sønnen at han var villig og i stand til å tilveiebringe frelse ved at han var lydig. Men fremfor alt, tilbe og ær Faderen som er den som tar insentivet for alt. Åpenb.22. 9 Og han sier til mig: Var dig for det! jeg er din og dine brødre profetenes medtjener og deres som tar vare på ordene i denne bok. Gud skal du tilbede! Ikke tilbe andre enn Gud Faderen. Tilbe den Hellige Ånd og be til ”ham” er sprøyt og villfarelse. Og Jesus ga alltid ære til Gud Fader.

De kristne i Norge kan gjøre som strutsen og stikke hode i sanden for å håpe at faren er over. Men hvorfor ikke åpne seg opp for større, riktigere og den bibelske lære om Gud?

La både Jesus alene og treenighetslæren gå på båten og ta imot hva Paulus sa. 1. Kor.8.4b. det er ingen Gud uten én. 5 For om det også er såkalte guder, enten i himmelen eller på jorden - som det jo er mange guder og mange herrer - 6 så er det dog for oss bare én Gud, Faderen, av hvem alt er, og vi til ham, og én Herre, Jesus Kristus, ved hvem alt er, og vi ved ham.

Kan det sies bedre? Det er kun èn Gud, Faderen. Og han har kun èn Sønn, Jesus Kristus. Og det er kun èn Hellig Ånd, som ikke er noen egen gudeperson. Men den Hellige Ånd er Guds og Kristi utsending som gjøre Guds vilje.

Wikipedia skriver: Far eller fader, blant mennesker også kalt pappa, er et hannkjønn (forelder) som har fått avkom. Faderens avkom er Sønnen, men fordi han gav ham for oss alle har han ved ham fått mange sønner og døtrer. Gud Faderen hadde aldri benevnt seg som Fader uten å være det! Eller? Wikipedia har også en veldig fin beskrivelse om Gud Fader: I kristendommen har idéen om Gud som far en helt spesiell posisjon. Grunnen til dette er at han er ifølge Bibelen kilden til alt. Han «er den rette far for alt som kalles barn i himmelen og på jorden» (Efeserne 3:15). I tillegg til å være den som skapte verden og opprettholder den, er han også Jesu Kristi far. Gjennom Kristus oppfattes han av de fleste kristne også som en far i en personlig forstand for alle som er gjenfødt. I Evangeliet etter Matteus 11, 27 sier Kristus: «Ingen kjenner Sønnen uten Faderen; heller ikke kjenner noen Faderen uten Sønnen og den som Sønnen vil åpenbare det for.»

Det er at samspill men også en underordning. I en familie som skal fungere må det være både struktur og kjærlighet. Opphavet til dette er Gud selv!

Evangelist og bibellærer Jan Kåre Christensen Oslo

Relaterte linker: http://janchristensen.net/artiklerhoved.php?side=artiklerrmenyhoved http://janchristensen.net/artiklerhoved.php?side=Den-herlige-menighete-%20i-Efesus http://janchristensen.net/index2.php?side=video http://janchristensen.net/index2.php?side=linker http://janchristensen.net/artiklerhoved.php?side=who-do-you-say-that-he-is

Nr. 532: Jesus er Elohim, og skapte denne verden i sammen med sine engler, og vi mennesker er skapt i hans bilde eller avbilde

Nr. 532:

Jesus er Elohim, og skapte denne verden i sammen med sine engler, og vi mennesker er skapt i hans bilde eller avbilde!

1 Mosebok 1. 26 Og Gud sa: La oss gjøre mennesker i vårt billede, efter vår lignelse, og de skal råde over fiskene i havet og over fuglene under himmelen og over feet og over all jorden og over alt kryp som rører sig på jorden. 27 Og Gud skapte mennesket i sitt billede, i Guds billede skapte han det; til mann og kvinne skapte han dem.

Mennesket er Guder lærer skriften, og Jesus er en Gud, men det er kun og alene Gud Fader som er den eneste sanne Gud og den evige konge, den uforgjengelige, usynlige, eneste Gud, være ære og pris i all evighet! Amen.

Englene var med på skapelsen og gledet seg!

Job. 38. 4 Hvor var du da jeg grunnfestet jorden? Si frem hvis du vet det! 5 Hvem fastsatte vel dens mål? Vet du det? Eller hvem spente målesnor ut over den? 6 Hvor blev dens støtter rammet ned, eller hvem la dens hjørnesten, 7 mens alle morgenstjerner jublet, og alle Guds sønner ropte av fryd? 8 Og hvem lukket for havet med dører, da det brøt frem og gikk ut av mors liv, 9 da jeg gjorde skyer til dets klædebon og skodde til dets svøp 10 og merket av en grense for det og satte bom og dører 11 og sa: Hit skal du komme og ikke lenger, her skal dine stolte bølger legge sig?

Englene er omtalt som Guder i skriften

Sal 135:5 Jeg vet at Herren er stor, og vår Herre større enn alle guder. Sal 97:9 For du, Herre, er den Høieste over all jorden, du er såre ophøiet over alle guder. Sal 96:4 For stor er Herren og høilovet, forferdelig er han over alle guder. Sal 82:1 En salme av Asaf. Gud står i Guds menighet; midt iblandt guder holder han dom: Sal 97:7 Til skamme blir alle de som dyrker utskårne billeder, som roser sig av avguder; tilbed ham, alle guder!

Menneskene er omtalt som Guder i skriften

Sal 82:6 Jeg har sagt: I er guder, og I er alle den Høiestes sønner. Joh. e. 10. 34 Jesus svarte dem: Står det ikke skrevet i eders lov: Jeg har sagt: I er guder? 35 Når da loven kaller dem guder som Guds ord utgikk til - og Skriften kan ikke gjøres ugyldig

Men det er kun og alene Gud Fader og ingen andre som er den eneste sanne Gud

Joh. e. 17. 3 og dette er det evige liv at de kjenner dig, den eneste sanne Gud, og ham du utsendte, Jesus Kristus. 1 Tim. 1. 17 Men den evige konge, den uforgjengelige, usynlige, eneste Gud, være ære og pris i all evighet! Amen.

Det var Jesus som fikk «overdradd» alt i Faderen, som skapte menneskene i sin preeksistens og det i sammen med de andre Guder eller Engler har vi nå gått igjennom og fått undervisning om.

Elohim fra Wikipedia: Elohim (אֱלוֹהִים , אלהים) er eit gamalt hebraisk ord for Gud, som vert brukt i jødedommen og kristendommen.

El, Eloah og Elohim Ordet «Elohim» kjem frå ’el, som tyder 'Gud' i fleire semittiske språk og er truleg eit av dei eldste semittiske orda for guddom. Kvar ordet «’el» kjem frå, er ikkje heilt klart. Det er ofte knytta til ordet ’yl (eller ’wl), som er brukt for å skildra nokon eller noko som har makt. Men det er ikkje sikkert at «'el» kom frå ’yl. Nokre forskarar, til dømes Lous Hartman og David Sperling, peiker på at det òg kunne ha hendt at ordet ’yl kom frå det vanlege ordet for guddom, sidan å vera mektig er eit av dei viktigaste eigenskapane til ein gud. Elohim er fleirtal av eloah, som er ei lenging av elæ’æ (sitat slutt).

Hvem skapte verden? Gud, men gjennom Jesus og englene lærer skriften.

Her fra mine bibelkommentarer Kolossenserbrevet 1. 15 Han er den usynlige Guds bilde, den førstefødte før alt det skapte. Hebr.1. 3a Han er en utstråling av Guds herlighet og bildet av hans vesen. Ingen andre enn Jesus har vist oss hvem Faderen er. Joh.e.14.9b. Den som har sett meg, har sett Faderen. Hvordan kan du da si: Vis oss Faderen? Samtidig er ikke Jesus Faderen, han har vist oss hvem Faderen er. Jesus er Faderens første produkt eller skapning, før noen andre. Han har sitt opphav i gammel tid, han er fra eldgamle dager sier Mika. Ord.8. 22 Jeg var det første som Herren frembrakte, hans første verk i fordums tid. 23 I opphavet ble jeg formet, i begynnelsen, før jorden ble til. 24 Jeg ble født før havdypet var der, før kildene fyltes med vann. 25 Før fjellene ble satt på sin plass, før alle haugene ble jeg født, 26 før Herren skapte jord og mark og den første mold på jorden. 27 Jeg var der da han reiste himmelen og spente hvelvingen over dypet, 28 da han samlet skyene der oppe og lot havdypets kilder strømme sterkt. 29 Da han satte en grense for havet, så vannet stanset der han bød, og han la jordens grunnvoll, 30 da var jeg bygningsmann hos ham. Jeg var til glede for ham dag etter dag og lekte stadig for hans ansikt. 31 Jeg lekte på hele hans vide jord og hadde min fryd i menneskebarna. 16 For i ham er alt blitt skapt, i himmelen og på jorden, det synlige og det usynlige, troner og herskere, makter og åndskrefter – alt er skapt ved ham og til ham. Her er utrolige dybder. Bibelen er ingen doktoravhandling om skapelsen og hvordan alt ble skapt. Noe får vi et glimt inn i, men det er først og fremst en presentasjon av Gud selv gjennom Jesus Kristus skapte alt. Hebr.11. 3 I tro forstår vi at verden er skapt ved Guds ord, og at det vi ser, har sitt opphav i det usynlige. Jesus har det største og mest betydningsfylle navn av alle. Hans navn er over alle andre navn. 17 Han er før alt, og i ham blir alt holdt sammen. Han er før alt, som den førstefødte og enbårne Guds Sønn. Uten Jesus hadde verden vært i det totale kaos. Gjennom Jesu død og oppstandelse bærer det bud at verden vil bestå, om ikke i den skikkelse den er nå. Men uten Jesus hadde alt gått nedenom og hjem og Satan hadde fått til fulle lykkes med sin onde hensikter og intensjoner. Men nå bebuder en ny tid og en ny æra gjennom Jesus Kristus. 2. Pet.3. 13 Men vi ser fram til det han har lovt: en ny himmel og en ny jord, hvor rettferdighet bor. 18 Han er hodet for kroppen, som er menigheten. Han er opphavet, den førstefødte av de døde, så han i ett og alt kan være den fremste. Det er ikke Paven, Presten eller Forstanderen eller noen andre mennesker som er menighetens hode, men Jesus Kristus. Når det står opphavet menes det er Jesus er selve Guds mønsterbilde. Det mønsteret Gud selv vil ha, finnes kun i Jesus Kristus. 1 m er 1 m, men skulle det bli diskusjon hvor mye 1 m er ligger originalen i Paris, Frankrike. Originalen og mønsteret etter alt Gud gjør finnes kun i Jesus Kristus om det har vært mange mennesker som har vært fylt av Guds Ånd gjennom tidene

Vi må forstå at bibelen overlapper enkelte ord, utrykk og måter å si ting på. Derfor kan ting ikke bli stående for seg selv, men må sees i sin sammenheng.

Sluttkommentar: Skriften lærer at Gud Fader er den eneste sanne Gud, englene er også omtalt som Guder. Derfor å si at Jesus er Gud blir ikke feil så lenge enn ikke blander kortene og kaller ham den eneste sanne Gud, det er kun og alene Gud Fader som er.

1. Jahve har selv sagt at Han er den ene Gud, og at Han er én (5. Mos 6:4). Er Jahve Faderen, eller er Jahve både Faderen, Sønnen og Den Hellige Ånd? 2. Hvorfor sa aldri Jesus at Han var en tredjedel av den eneste sanne Gud (men derimot at Faderen er den eneste sanne Gud, ref. Joh 17:3)? 3. Er det feil å bekjenne Faderen som den eneste sanne Gud, og Jesus som sin Herre, selv om Paulus også gjorde det (1. Kor 8:5-6)? Er det sant at man “uten tvil vil gå evig fortapt” hvis man gjør dette (ref. athanasianske trosbekjennelse)?

De første kristnes trosbekjennelse:

1 Kor. 8. 4b. Da vet vi at ingen avgud i verden er til, og at det er ingen Gud uten én. 5 For om det også er såkalte guder, enten i himmelen eller på jorden - som det jo er mange guder og mange herrer - 6 så er det dog for oss bare én Gud, Faderen, av hvem alt er, og vi til ham, og én Herre, Jesus Kristus, ved hvem alt er, og vi ved ham.

Relaterte linker: http://janchristensen.net/artiklerhoved.php?side=erstatningsteologi http://janchristensen.net/artiklerhoved.php?side=treenighetslaeren-vs-bibelens-ene-sanne-gud http://janchristensen.net/artiklerhoved.php?side=Den-gale-treenighet http://janchristensen.net/artiklerhoved.php?side=Den-okkulte-treenighetslaren http://janchristensen.net/artiklerhoved.php?side=ordet-var-engud-eller-av-guddomsart http://janchristensen.net/artiklerhoved.php?side=treenighetsdogmet http://janchristensen.net/index2.php?side=video http://janchristensen.net/artiklerhoved.php?side=treenighetslaeren-vs-bibelens-ene-sanne-gud

Nr. 531: Treenighetslæren om at Gud er Elohim slår sprekker!

Nr. 531:
Treenighetslæren om at Gud er Elohim slår sprekker!

Jesus er også en Engel, bl.a. beskrevet i Guds ord som Herrens Engel. Her er det en svensk broder Leif Liljeström som tar opp dette emne og vi finner bl.a. Jesus og to engler i 1 Mosebok 18 som åpenbarte seg for Abraham som tre engler men den ene ble også benevnt som Herren, dette var Jesus i sin preeksistens.

Hentet fra bibeltemplet

ÄNGLAR OCH ELOHIM

Jag har tidigare skrivit en hel del om ordet Elohim, vilket vi översätter som Gud, och om hur det ordet inte alls, i hebreiskan, bara betecknar Gud, utan också används om änglar, demoner och människoandar. Vilket givetvis dels får svåra komplika­tioner för mycket av hur Bibeln har översatts, men också lär oss att ord inte alls alltid är så självklara som man vill tro. T.ex, som jag ju skrivit en artikel om här, så kan jag utan att blinka, med det bibliska språket säga "JAG ÄR EN GUD", därför att som sagt, Bibeln, i dess oförstörda otolkade gestalt, lär oss att den pånyttfödda människan är en Elohim, därför att vi skall bli såsom änglarna och änglarna är Elohim, Guds Söner. Till den konklusionen kan man komma från flera olika håll. Till detta vill jag bara nu foga, att jag råkade över ännu ett bibelsammanhang som visar detta, och det finns i Hebr. 2 och Ps. 8. I Hebr. säger författaren om Jesus att "en liten tid gjorde du honom ringare än änglarna". Och uttrycket är ett citat ifrån Psalm 8:5, där det står: "Dock gjorde du honom nästan till ett gudaväsen." (Ps. 8:5) I engelskan står det: "For thou hast made him a little lower than the angels." Men i hebreiskan står det så här, ordagrannt transkriberat: "and you are making lack him little from Elohim" Så här finner vi dels att när hebreerbrevets författare för över citatet till sin tid, så bibehåller han, ledd av den Helige Ande, tolkningen att Elohim här skall förstås änglarna, trots att det alltså i hebreiskan stod gudarna. Således likhetstecken mellan Elohim och änglar. Ordet Elohim som också, oftast, används för Gud i ental i GT. Så om kugghjulen i din hjärna inte börjat snurra redan, för fullt, så låt mig hjälpa till. ETTA INNEBÄR att en granskning av alla andra bibelställen där ordet Elohim används, är nödvändig. För det finns andra ställen där det också bör eller kan heta änglar/gudar, hellre än Gud i ental. Som t.ex i 1 Mos. 1:26. Dvs att vi är Guds avbild utesluter inte att det är Gud i hans änglagestalt som avses, dvs då Gud Sonens änglagestalt, som vi skapades till en avbild utav. För att klargöra: Det är Gud Sonen, i hans änglagestalt, som där säger till de andra änglarna, Guds Söner, hans tjänare och medskapare [i bemärkelsen hantverkare]: Låt OSS göra människor till VÅR avbild. Det handlar därmed inte om treenigheten, treenigheten kan hävdas och försvaras på andra sätt, och tror du inte apostlarna hade använt detta om det skulle tydits så? Utan det handlar om vad vi är en avbild av, och om vad det säger oss om originalet, dvs om änglarna. För om du inte misstycker, så skulle väl en avbild av den osynlige Guden, han som lever i ett ljus dit ingen människa kan komma, bli något liknande? Men nu blev vi inte det, utan vi fick gestalt, och planetarisk ändamålsenlighet, med armar och ben och näsor och så vidare, och vem i gudomen är det som har den gestalten? Fadern? Anden? Nej, Sonen, men Sonen i hans skapelsegestalt, den som änglarna, i sin tur, före oss, var en avbild av och varför de kallades Guds Söner. Ett annat sådant ställe är Ps 68:15, som jag upptäckte och skrev några artiklar om, och även fick indirekt medhåll från en amerikansk judisk professor i semitiska språk av (han knyckte idén efter en emailkontakt och tog med den i en hans kommande bok, utan att nämna källan [boken kunde förhandsläsas ett tag]) - där orden om Basans berg får mycket mer logik om man tolkar ett Guds berg, som ett gudarnas berg. Men det finns fler sådana ställen, och när vi nu har detta prominenta sammanhang, detta mellan Hebr. 2 och Ps 8 att basera det hela på, blir det så mycket starkare, och rentav omöjligt att säga emot därför att ju NT sätter ett KLART likhetstecken mellan Elohim och änglar, du har ju just läst det - så låt oss då fortsätta, och låta också de andra bibelställena klarna, för att se om det finns fler fördunklade passager (och gör det det, dvs finns fördunklade passager, så kan man lätt räkna ut att det gör så med ett syfte, och att vi just där kan finna väldigt viktiga saker, som t.ex med gudarnas berg, som ju öppnar en helt ny autostrada in i bibelförståelsen när det gäller efterflodstidens angeliska nedstiganden och hur detta förklarar tonvis av både biblisk och profan historia - som sagt, just sådana fördunklingar tyder ju på att där finns viktiga sanningar, annars skulle det inte varit värt mödan att fördunkla dem, så att säga. Och du vet vem jag syftar på.) En implikation av detta man kan fundera på, är att uttrycket "Guds Söner" alltså skulle kunna översättas "gudarnas söner". Dvs det skulle kunna vara så att de som steg ned, där i 1 Mos. 6, inte var en förstagenerations änglar, utan söner till änglar, måhända en tidigare hybridart. Men, eftersom både Enoks bok och Septuagintan kallar dem änglar, så skall väl den tanken kanske överges. Eller? Såvida vi inte går till vad ordet ängel, malak, betyder, det betyder ju bara sändebud, eller något liknande. Så sett ur den synvinkeln motsäger inte varken Enok eller Septuagintan den tanken. Och vad skulle den i så fall medföra? Jo, den skulle visa oss att det också bland änglarna finns generationer, och slå ännu en spik i kistan på den religiösa traditionen om änglar som könlösa, formlösa medvetanden som bara flyter omkring i "andevärlden". Men, vi har också Andens vittnesbörd och jag upplever att Anden vittnar mot den tanken, och det spelar heller ingen roll för argumentet emot substanslösheten eftersom även en första generations änglar, med fortplantningsförmåga, slår spikar i dess kista. Så det skall jag inte hävda, men ville ändå visa på hur orden kan ha olika tolkningar, och hur vi måste ta hänsyn till flera olika instanser, innan vi kommer till en slutsats. Vi har alltså dels hur NT tolkar GT, dels hur Enoks bok gör det, och hur Septuaginta gör det. Och därutöver den Helige Andes vittnesbörd. Utan Andens vittnesbörd i det här fallet hade denna tanke alltså kunnat leda fel, vilket visar att "Sola Scriptura" kan vara en mycket farlig princip. "Enbart Skriften" kan inte leda oss rätt, vi har också fått en skriftens uttolkare, den Helige Ande, som är överordnad våra tankar och vad vi tror är skriften. Skriften är således vad den Helige Ande uppenbarar för oss, från Skriften. Något annat är bara våra uppfattningar om skriften, vad vi med vårt begränsade förnuft tror är skrift. Utan Andens bekräftelse, som vi alltid måste söka och invänta, innan vi gör oss en uppfattning, står vi oss slätt och bör bara förhålla oss stilla och inte springa iväg och tolka saker efter eget förnuft, eller i åtföljande av invanda traditioner och tankebanor, tankebyggnader och hugskott. Så att bara sätta sig ned och "studera" Bibeln är inget som leder någonstans. Om inte Bibelns författare är närvarande, med dig och i dig, blir läsningen utan frukt. Den kan möjligen magasinera skriftord i dig, som Anden senare, om/när du låter honom leda och ta över, kan ta utav, men det är plan B. Plan A är att också magasinerandet skall ske i och med och av Anden, så att allt hamnar där det skall och du får plats över för det som är vad Gud vill verka just i dig. Jag har inga flera "Elohim"-ställen i huvudet just nu, men skall återkomma om/när jag hittat flera, om de är intressanta och verkar behöva, måhända, omtolkas. Så se detta som en introduktion i ämnet.

JAG ÄR EN GUD

Om jag säger så här: Jag är en gud, så blir du chockerad och beredd att kalla på inkvisitionsdomstolen i modern form. Men det beror bara på att vårt ord gud fått en annan innebörd, än vad det hade från början. Människan är ingen gud, tänker vi, för Gud är i himlen och han är unik och ingen kan nå upp till hans nivå. Nej, det är rätt, men då syftar du på den högste Guden. Lägg märke till uttrycket: den högste guden. Om det finns en högste gud, så finns det också lägre gudar. Och om vi går tillbaka i tiden till när de här begreppen hade en annan innebörd, så finner vi att både i vårt språk och i det bibliska språket, hebreiskan, så delar flera varelser på begreppet gud. Så du kan lägga ned facklan du tänkte antända bålet med, i alla fall om du vill läsa Bibeln så som Bibeln skrevs en gång. Att den högste guden är unik och bara finns i ett "exemplar" så att säga, är som sagt riktigt. Men eftersom han också har andra gudar under sig - inte jämte, för då blir det fel - så får vi inse att ordet gud inte avser en enda unik varelse, utan ett kollektiv av varelser. Vill vi ge ett namn åt den högste guden, så skulle det kunna vara skaparen, men det visar sig vara svårt att hitta ett ord som verkligen inrymmer hans unika ställning och tillvaro. Han har ett egennamn, Jahve, som han själv gav Mose att förkunna. Gud är således inte hans namn, även om det kommit att bli det i senare tid, då monoteismen fått sådant genomslag, att tanken på andra gudar bleknat. Men med det har också en hel del insikter gått förlorade. Det är aldrig bra att avvika ifrån det bibliska språket, och den bibliska verkligheten. Säger Bibeln att det finns flera gudar, och att fler än den högste kan ha den beteckningen, då finns det värdefull sanning och insikt i detta. Det hebreiska ordet för gud betyder egentligen bara makt, eller mäktig, stark. Så då förstår du att det knappast kan ha varit en unik beteckning för skaparen från början. Det finns många som kan kallas mäktiga och starka, och i Bibeln kallas både änglar och människor (men inte alla människor) för elohim. Och bara det faktum att ordet är i plural visar ju dess betydelse. Vad betyder egentligen det svenska ordet gud? Etymologiskt kommer det ifrån det urgermanska ordet guthan, som är släkt med got, dvs folknamnet på götarna. Det tros ha innebörden (ut)gjuta och skulle då beteckna man, jämför med norska gutt. Ordet finns också i Göta älv, och älven utgjuter ju vatten. Hur har det då kommit att användas om Gud i himlen? Där tros det ha använts vid utgjutning av dryckoffer till avgudar(?) och sedan överförts på något sätt. Språkvetarna är inte riktigt säkra på ordets innebörd. Ett liknande ord användes också om präster, godar. En präst = en gode. * Oden, som räknades som den högste i asatron, kallades också Gaut. Vägarna till vårt moderna ord kan ha varit många som synes. När de första biblarna översattes till de nordiska språken (och dit räknas även gammalengelskan), så hade en förskjutning av innebörden redan skett. För att späda på förvirringen ändå mer så använde romarna ordet deus för gud, besläktat med det grekiska theos. Detta ords innebörd är ljus. Jag är ingen expert på ordets innebörd i de olika språken, och som sagt, detta ordet tycks ha en speciell historia för sig som säkert skulle vara intressant att utforska, och även troligen nödvändig med tanke på det jag redan nämnt ovan, men det får vara tills vidare. Kan vi spåra någon som försökt, och även lyckats ganska väl, med att så förvirring angående begreppet? Eller har detta med språkförbistringen att göra? Och för övrigt, vilkas språk var det som skulle förbistras? Inte den Högste gudens barn, väl? Men vi har drabbats av det också, fast vi kunde ha undsluppit det om vi varit vakna över saken. Inser du nu hur löjligt det skulle låta om någon sagt Jag tror på gud innan ordet fick sin nuvarande mening? Tror du på gud? Vilken gud då, skulle de frågat? Jamen det finns bara en gud, skulle en modern europe eller amerikan säga. Nej, det finns många, skulle de forntida svara, och de skulle få rätt av en hebré om han tillfrågades. De skulle få rätt av Mose och Abraham. Och av Jesus. Det är egentligen väldigt märkligt hur mycket felöversättningar det finns i Bibeln. Och det är ju inte så att det inte har eller har haft någon betydelse. Det har STOR betydelse att vartenda ord och prick i Bibeln blir rätt översatt. Och då gäller det att gräva djupt, i de lager av religiösa traditioner som ligger över folks förståelse av ord och meningar. Så när moderna människor läser Bibeln och där ser ordet gud, så uppfattar de det i betydelsen den unika skaparguden. Men så möter de ordet även i andra sammanhang, där det används om andra varelser, och blir då tvungna att skruva på dessa bibelord, så att de skall passa med den ingrodda uppfattningen, i stället för att låta skriften själv förklara ordets innebörd och så få göra oss visa, eller visare. Nu kan man invända, att Bibeln ju själv använder ordet gud som en unik beteckning på skaparen, både i GT och NT. Ja, det är sant, men den gör det ändå i vetskapen att det också fanns andra som kallades gud. Det är ungefär som när vi använder ordet bibel. Bibel betyder bok. När vi säger Bibeln menar vi inte att det bara finns en enda bok, utan att Bibeln är böckernas bok, den enastående, unika bok, som står över alla andra böcker (undantaget Enoks bok, men det är en annan artikel, och där känner jag röklukten igen). Bibelförfattarna menade inte att det bara fanns en enda existerande varelse som gick under beteckningen gud, det är uppenbart bara du tänker på hur Jesus citerar psalm 82, där en grupp lägre gudar tilltalas av den högste. Glöm bort ordet gud som egennamn för skaparen. Det är inte vad det betyder. Utan snarare betyder det gudarnas gud, eller gud med stort G, som man brukar säga. Skaparens egennamn är som sagt Jahve, eller iaf är det namnet han gav Mose. När en hebreisktalande läser Bibeln och kommer till ordet Elohim, så ser han alltså ordet mäktiga eller något liknande. Bara sammanhanget i texten avgör vilken av de mäktiga som avses. Ungefär som när vi talar om kungen eller presidenten. Det kan avse den högste jordiska makthavaren i landet vi bor i, men det kan också avse en lägre person. I USA kan snart sagt varenda människa bli president, eftersom det bara betyder ordförande. Så småningom kanske ordet upphör att användas om andra än bara den högste. Här kan någon säga: Jag såg kungen idag! Vilken då kung? Tvättkungen! Inte förrän kontexten blir klar förstår vi vem som avses, och så är det också med ordet gud i Bibeln. Försök hitta ett ord som verkligen betecknar den högste guden på ett unikt sätt, så skall du se hur svårt det är. Det är som om han omger sig med mystik, och ouppnåelighet, bara där. Det går liksom inte att ge honom något namn, han glider ifrån oss, blir osynlig - som han ju också är. Så han fick komma till oss i stället, han fick sänka sig till vår nivå, han fick bli en av oss, för att vi skulle kunna börja förstå vem och vad han är. Nu har vi ett namn, ett namn som är unikt, och det är JESUS. Jag tycker det är intressant att det är så svårt att hitta ett adekvat namn för skaparen. Som om han är Herre även över vår språkförmåga och inte låter oss ge honom något namn. Försöker vi blir det fel. Han reserverar det åt sig själv, och det kommer inte bara som ett ord utan som en uppenbarelse. Kanske låter han oss en gång få veta hans verkliga namn, på ett sätt så att det inte råder någon tvekan om vem som avses. Skaparen är det närmsta jag kan komma, men det känns inte som om det räcker till riktigt ändå. Vi kan hitta namn på skapade varelser, som hund och katt, och den förmågan har vi ju, men vilken "art" skall vi säga att Skaparen tillhör? Han är ingen art, nej, men vad är han då? Han är den som inte har någon början. Som aldrig blivit till. För att han alltid varit till, och även var till före all tid. Evighetsvarelse räcker inte till som begrepp, för alla människor och änglar är evighetsvarelser. Men vi har en gång kommit till. Att kalla honom den Evige räcker inte. Jag är också evig. Den högste räcker inte heller, det identifierar honom men det gör honom inte unik. Han skulle kunna vara den högste av samma slag som de övriga. Inte ens hans eget namn som han presenterade sig med räcker egentligen till, och jag skriver det med viss tvekan. Den som är, betyder det, men det är vi ju allihop. Vi är. Men vi är inte som honom. Det finns ju ord som den allsmäktige, den allvetande, den allgode, osv. Allmakt kan bara en enda ha. Det är ett fint, och vackert ord. På hebreiska heter det Shaddai, med El framför, El Shaddai alltså. Så presenterade han sig för Abraham vid ett besök. Ordet används också enastående, utan El framför. Men det visar sig att det hebreiska ordet har en mera oklar betydelse än allsmäktig, det betyder snarare bara mäktig, som El och Elohim. Där gled han undan igen. Vi får inse att det är bara genom Jesus vi kan nå honom och se honom. Han är inte sådan att han kan fångas i ett begrepp, artbestämmas av människan, sättas i ett fack. Men han har kommit till oss. __ Till sist: Men den där kungen som sade att han var en gud då, och som blev dömd för högmod för det - gör inte jag samma sak nu? Nej, kolla sammanhanget, Hes. 28. För det första är det lite tveksamt om han menar gud som i den högste eller bara som i en av gudarna. Profeten (och profetians Ande) underkänner honom som en av gudarna på gudaberget, tycks det. Detta var i så fall en kung som inte var släkt med de verkliga gudarna, dvs de nedstigna änglarna. Men denne kung i Tyrus tycks ha varit en som ville ta sig deras ställning, ville göra sig lik gudarna, vilket då får sin parallell i den andre som ville göra sig lik gud den högste. För till gudarna i psalm 82, dem på Hermon vågar jag nu säga, sade den högste ni är gudar, och de var det, men till denne säger han du är ingen gud. Så där är en skillnad. Man skall alltså inte säga sig vara något man inte är. Men om oss som är Guds barn säger skriften att vi får kalla oss det. Gör vi det inte förnekar vi det ju. Guds barn, ja. Det är väl inte samma sak som gud. Jo, det är ju det. Vi är födda av Gud, av den högste Elohim. Det gör oss till lika mycket Elohim, som änglarna. Vi tillhör, och kommer att göra det fullt ut i evigheten, gudakollegiet, eller gudarådet, där den högste residerar. Den högsta makten, med de andra makterna. Men en ofrälst människa kan inte säga så om sig själv. Bara de som en gång har blivit födda av Fadern kan säga det, antingen någon gång i begynnelsen i himlarna, eller så här på denna jorden, i kontakten med frälsningsverket, i Jesus. Lägg märke till att det är först i NT som vi får kallas Guds söner. GT-folket var inte födda på nytt genom den oförvanskade säden. I GT kunde bara änglar kallas Guds söner i dess biologiska betydelse, för det är den betydelsen som avses med begreppet, det handlar inte om adoption som vissa försöker bortförklara det med. Då förlorar hela frälsningen sin mening, och vi blir inte mer än anhängare till en religion. Låt ingen lura dig med den lögnen. Vår ande är FÖDD av Fadern, inte skapad, som den var från början, vid vår tillkomst som barn. I Jesus är vi FÖDDA, genom en gudomlig förökelseprocess. Vi är BARN, inte undersåtar, och vi har SÖNERS RÄTT. Så där har du det. Du tillhör, om du är frälst och bevarad, den gudomliga ätten, den Högstes ätt, och därför står det att HELA SKAPELSEN trängtar och trånar efter vår uppenbarelse, för när vi träder fram, när vi får träda fram, då kommer hela skapelsen att få liv, och del i vårt liv, med Jesus. Därför kan vi bekänna: Vi är gudar, vi är gudavarelser, och vår rätta väg är hög och underbar, som Dan Andersson diktade. Jag tror han hade ungefär samma insikt som den jag skrivit om ovan, även om den kanske låg mer i hans undermedvetna, eller i outtalade tankar, omöjliga på den tiden att framföra, i klara ordalag. Läs Tiggaren från Luossa, den verkar vara besläktad, den är som en poetisk parallell till det jag skrivit här.

Vi är Gudavarelser

En konstnärs föreställning om den förhärligade/angeliska människan. Måhända inte allt för långt ifrån Skriftens sanning. et är många som reagerat på förkunnelsen (inom trosrörelsen¹) "Vi är Gudar". Det är förståeligt, med tanke på hurdana vi människor är, nu, i denna fallna värld och fallna kropp. Men betänk dock vad Skriften säger om oss: "Dock gjorde du honom nästan till ett gudaväsen." (Ps. 8:6) "Vi är av hans släkt." (Apg. 17:28) "Ni är gudar." (Joh. 10:24) "Till Guds avbild skapade han henne." (1 Mos. 1:27) Frågan är hur vi definierar ordet "Gud". Gud, som i Gud allsmäktig? Tja, till och med det kunde vi applicera på oss själva, i viss mån, i och med att Jesus, sedan han dött och blivit upprest i sin mänskliga kropp, tilldelades all makt i himmel och på jord, dvs han återtog sin gudomliga makt, men inte i egenskap av Gud utan i egenskap av segrande människoson. Och vi är hans kropp. Vi är som människor i honom delaktiga av hans gudomliga natur, och äger således, tillsammans med honom, all denna makt, i himmel och på jord. Inte som ensamma individer, men som lemmar i hans kropp, som är församlingen. Denna församling är alltså något så oerhört, stort, och unikt, att vi troligen aldrig kommer att kunna fatta det, här på jorden. Änglarna längtar att skåda in i det, för också de skall tillsammans med oss, ingå i detta stora verk, där Kristus är huvudet över allt. DE OVAN NÄMNDA SANNINGARNA ur Guds ord har måhända någon gång förkunnats på ett sätt som kunnat missförstås, men i sig själva visar dessa ord att vi, som frälsta människor, återupprättade och införsatta i det himmelska, tillsammans med Kristus på hans tron (Uppenbarelseboken utlovar det), mycket väl kan sägas vara, och än mer, skall bli, gudar. Det var troligen det Johannes anade när han skrev att vi nu är Guds barn, men vad vi skall bli, det veta vi icke ännu. Gudaväsen, och Guds söner, det är skapelser gjorda till likhet med Gud. Och om vi är skapta till likhet med Gud, vad gör det oss till? Gudar. Nej givetvis inte till gudar av samma slag som Gud Fader allmäktig, eller Gud Son eller Guds Ande. Men dock, likhet, avbild, släkt, av hans kropp, gudomlig natur - vem förutom Gud själv kan sedan se skillnad? Och vad, säger vad, är detta stora universum skapat för, om inte för oss? Oss, och för änglarna. För vi är ju hans avbilder, vi är satta att råda över skapelsen, och skapelsen är lite mer än bara denna jorden. Och jag vägrar, av goda skäl funna i skriften, att tro att vi i härligheten bara kommer att vara här på den förnyade jorden, eller på en ny förnyad jord. De som vill vara det får säkert det, men jag vill ut och upptäcka universum. Och det kan ju vara en himmelsk kallelse det också, som Gud lägger i vissa hjärtan, medan andra känner för att odla fikon eller vad de nu drömmer om. "Var ort som eder fot beträder har jag givit eder..." (Jos. 1:3) ATT MÄNNISKANS KALLELSE är att bli en gudavarelse är dessutom ganska uppenbart redan i den fallna människans önskan och ansträngningar att erövra rymden. Om människan i sitt fallna tillstånd fick fortsätta att forska och sträva, skulle hon förr eller senare, trots sin fallenhet, mycket troligt kunna erövra rymden. Gud förbjude att det får ske, men hon skulle antagligen klara det, enbart med de gåvor hon nu äger. Men skapelsens syfte är givetvis högre än så. Kanhända skall rymdforskning fortsätta, måhända på ett helt annat sätt, men ändå, under tusenårsriket? Hur som helst, den uppkallade skaran kommer helt säkert att få tillgång till och tillåtelse till större utflykter än bara runt denna jord. Det vore ju väldigt märkligt annars. Dessutom, och det borde ju göra slut på all diskussion om den saken, säger Jesus att han går bort för att bereda oss rum. Om han alltså är borta härifrån för att bereda rum åt oss, då måste ju de rummen vara någon annanstans än här på jorden. Ergo, i himlen. "Åt oss" betyder också att det är en plats för människor, dvs det är ett planetariskt liv, för vi är planetariska varelser, annars hade vi inte haft armar och ben och sådant. Men vi är inte confined till bara den här världen. Jesus gick bort, dit, till det himmelska paradiset, för att bereda annat rum. Och så säger Uppenbarelseboken att det finns några som skall bo i himlen. Vilka är det? Bo, i himlen? Himlabor. Tidigare i uppenbarelsen har en skara ryckts upp, bort från jorden, Kristi kropp tolkar jag barnet vara som föddes av kvinnan Israel, hon med kransen av stjärnor på huvudet. Så nu är vi i de himmelska rummen, och i Faderns många boningar, och bor där, medan världen får vara med sina vilddjur, som de valt att umgås med, och kalla på. Och vilddjuret och draken hädar dem som bor i himlen. Varför? För att de kom undan hans vrede. De var inte bestämda till att drabbas av vare sig Guds eller vilddjurets vrede, de var bestämda till frälsning. "...och en liten gosse skall valla dem." (Jes. 11:6) ATT MÄNNISKAN ÄR EN GUDAVARELSE kan vi också förstå genom att sätta in oss i djurens situation. För dem är vi gudavarelser. Hundar avgudar människor, t.ex. Kunde de tillbe så skulle de göra det. Men de är medvetna om det i sitt inre, liksom andra intelligenta djur. De underordnar sig villigt, de känner att vi är högre än dem, inte bara högre i intelligens, för i så fall skulle lägre djur underordna sig högre djur på det sättet, men det gör de inte. Människan äger förmåga att dominera djuren med sin ande. De kommer in under vårt kraftfält, och är vi kloka och vänliga mot dem dessutom, så gör de allt för oss, till och med offrar sina liv. Vi är dessutom givna högre ålder än de flesta djur. Medan djur föds yngre än oss, dör de äldre än oss. De hinner med att leva hela sina liv, från barndom till ålderdom, medan vi bara lever några decennier. För dem tycks vi nästan ha evigt liv. Jämfört med en katt blir människan nästan tusen år.

Relaterte linker: http://bibeltemplet.net/bibletemple/ http://the-heavenly-blog.janchristensen.net/ http://blog.janchristensen.net/ http://janchristensen.net/

Nr. 530: Et profetisk budskap til de Jesus-troende i Norge, del 3

Nr. 530:

Et profetisk budskap til de Jesus-troende i Norge, del 3

2Krøn 24:19 Og Herren sendte profeter blandt dem for å føre dem tilbake til sig, og de advarte dem, men de hørte ikke på dem.

Kurt Urhaug får stå for noe av det sunneste og beste innforbi Kristen Norge som troende bør støtte i forbønn og økonomisk. En av hovedgrunnene for dette er at hans forkynnelse har rett innhold i hvordan man lever og hvis man bryter Guds bud så får det konsekvenser. Det har med å ha «tukt i ånden» i sin virksomhet, forkynnelse og undervisning, som ellers er en stor mangelvare i det store og det hele i kristen Norge.

Det er tre aspekter eller sider ved hva troende har falt i og som de må omvende seg fra som jeg her tar opp. Del 3

Dette er den tredje at tre artikler der jeg har belyst hva Gud har lagt på mitt hjerte som et budskap til de troende i Norge. Den siste artikkelen belyser viktigheten av og unnlate å støtte de forkynnere som ikke lever etter Guds ord og taler som Guds ord. Og støtte de forkynnere og de menigheter lever etter Guds ord og taler som Guds ord.

1 Pet. 4. 10 Efter som enhver har fått en nådegave, så tjen hverandre med den som gode husholdere over Guds mangehånde nåde: 11 om nogen taler, han tale som Guds ord; om nogen tjener i menigheten, han tjene som av den kraft Gud gir, forat Gud må æres i alle ting ved Jesus Kristus, han som æren og makten tilhører i all evighet. Amen.

Vi må høre på Herrens sanne vitner og skvise ut de falske profeter!

2Krøn 20:20 Morgenen efter tok de tidlig ut og drog avsted til Tekoa-ørkenen; og med det samme de drog ut, stod Josafat frem og sa: Hør på mig, Juda og I Jerusalems innbyggere! Tro på Herren eders Gud, så skal I holde stand! Tro på hans profeter, så skal I ha lykke med eder!

Det å tro på Herrens profeter er forutsetningen for å lykkes på en sann måte i Guds Kongerike. Men er det motsetninger mellom å forkynne Guds ord gratis som Jesus selv sa:

Matt 10:8 Helbred syke, opvekk døde, rens spedalske, driv ut onde ånder! For intet har I fått det, for intet skal I gi det.

"For intet har dere fått det, for intet skal dere gi det" Men selv en Herrens tjener og den som vil gjøre noe for Gud og som gjør noe for Gud er også avhengig av timelige midler. Gud har talt til meg at de troende gir mer egentlig til Satan enn til ham. De skjønner og er ikke ledet av Ham, mange ganger er de direkte misledet derfor vinner også de falske profeter i tiden mer og mer fremgang mens Guds rike og Guds menighet lider. Står på stedets hvil og går tilbake. Det med å gi rett økonomiske midler er av en langt større betydning enn hva de aller fleste er klar over. Gud står over alle, og alt hva han vil, det gjør han, ingen tvil om det. Men han kaller oss sine medarbeidere. Derfor er han også avhengig – noe han har selv valgt å gjøre – hvordan vi troende er. For at hans rike, budskap og vilje skal ha fremgang!

La deg ikke bedra av at du blir manipulert!

Jeg har sett det gang på gang hvordan mange så lett blir manipulert. Hvis en kommer å forteller om store vekkelser, så gir en. Noen viser fattige og trengende, så gir en. Alt dette er selvfølgelig mennesker som trenger penger, men hvem skal vi gi til som troende? Hvilke kriterier skal vi sette? Det er mange kriterier vi skal sette. Her lister jeg opp fem kriterier som må ligge til grunn:

1.) De som lever moralsk riktig:

Det som legger grunnlaget for alt i Guds Kongerike er vår moral og etiske standard som troende, der forkynnere og ledere er et mønster for alle andre troende. Uten at en vektlegger det moralske, og alle troende, spesielt forkynnere som ikke lever opp til den kristne standarden. Får oppleve også tukt og formaning. Vil menigheten alltid gå nedover! Men er moralen og de etiske verdiene intakt vil menigheten og menighetslivet peke oppover!

2.) De som forkynner og taler som Guds ord:

På samme måte som forkynneren er bundet av Guds ord, må også tilhørerne ta imot budskapet som det Guds ord det er. "Forkynn Ordet! Vær rede i tide og utide. Overbevis, irettesett og trøst, med all tålmodighet og lære!" 2. Tim.4,2 Også i dag er det noen som forkynner Guds Ord sant og rett. Noe annet har Gud ikke tillatt. Forkynnelsen må - av den enkelte kristne og forsamlingene - prøves mot Bibelen: "Hva sier Skriften?" I dag vrimler det av mange falske forkynnere, biskoper, prester, pastorer og predikanter som taler det som er "in", som folk liker og vil høre - "det som klør i øret". Bibelen advarer mot å invitere, oppsøke, lese eller høre på disse. Falsk forkynnelse og vranglærere skal det advares mot sier Bibelen. Det viktigste er imidlertid å formidle og lytte til bibelsk forkynnelse - da blir det også lettere å avsløre det som "skurrer" og er falskt.

3.) De som ikke beriker seg selv:

Som troende er vi kalt til å tjene andre. Jesus selv underviste oss og forklarte disiplene sine for 2000 år siden: «Dere vet at herskerne over hedningene har fullt herredømme over dem, og de som er store utøver makt over dem. Men slik skal det ikke være blant dere. For den som vil være stor blant dere, han skal være deres tjener. Og den som vil være den første blant dere, han skal være deres slave - slik som Menneskesønnen ikke kom for å la seg tjene, men for selv å tjene, og for å gi sitt liv som løsepenge for mange.» (Matt.20,25-28) I tre år hadde de vært vitne til hvordan Jesus daglig fornektet seg selv i ydmyk tjeneste for andre. Han som var jordens skaper og Guds sønn, ofret tid og krefter på andre. Så Han en anledning til å hjelpe, benyttet Han den. Han helbredet syke, trøstet dem som var overveldet av sorg, tok seg av enker og foreldreløse, hjalp de fattige, mettet de sultne og gav til de trengende. Han hadde vist dem et rent eksempel på ekte selvoppofrelse og ydmykhet. Dette kallet, leve måte og liv er vi som troende kalt til å leve også i dag. Da er det helt feil at vi som troende beriker oss på innsamlede midler og gjennom vår tjeneste for Gud og våre medmennesker!

4.) Som har et klart mål med det de gjør:

Det er klart at ingen kan gjøre alt, men det er viktig at en har et klart mål og profil med sin tjeneste og virksomhetsområde. Alle har vi fått et mandats område for Gud. Det er de som svever hele tiden eller som står i stampe hele tiden, ingen av delene fører frem. Men de som tjener Gud og sine medmennesker med den nådegaven og gave enn har fått, støtt dem! Rom. 12. 4 For likesom vi har mange lemmer på ett legeme, men ikke alle lemmene har samme gjerning, 5 således er vi mange ett legeme i Kristus, men hver for sig er vi hverandres lemmer. 6 Og da vi har ulike nådegaver, alt efter den nåde som er oss gitt, så la oss, om vi har profetisk gave, bruke den efter som vi har tro til, 7 eller om vi har en tjeneste, ta vare på tjenesten, eller om en er lærer, på lærdommen,

Vi som troende er kalt til å utfylle og supplere hverandre!

5.) Som hjelper andre:

Det kristne livet er ikke til for seg selv, men for andre. Har en ikke en misjon til og for andre? Så har en ikke noen tjeneste. Misjon, diakoni, bibelundervisning, forkynnelse og alt annet er en tjeneste som er for andre og ikke oss selv. Selve målet med det vi gjør, er å ikke tjene oss selv, men å tjene andre. Driver enn en virksomhet, menighet eller tjeneste som ikke er for andre er det ingen sann kristen tjeneste. Er tjeneste for andre, da er en på riktig spor og det er en Gudvilet oppgave og tjeneste enn har.

Sluttkommentar: Dette finnes også andre kriterier, men jeg stopper her. Det er forskjellige kristen virksomhetsgreiner jeg vil si er farlig å støtte. Hvis enn støtter disse så støter enn egentlig ikke Guds rike og Herrens arbeid. Men Satan og hans demoner. Kunne listet opp mange, men kan nevne noen: Visjon Norge. Oslo Kristne Senter, Sarons Dal, Oase bevegelsen, Jesus Church, Oslo Kirken med Jan Åge Torp og mange andre såkalte kristelige orgenasjoner. Kan også nevne noen kristelige orgenasjoner og menigheter som er gode om jeg ikke går god for alt det de står for og gjør. Menigheten Smyrna her i Oslo er en meget godt alternativ. Norea Mediemisjon er et godt alternativ. Mye arbeid innforbi Frelsarmeen. Det «beste» arbeid innforbi pinsebevegelsen i dag er IBRA. Ordet og Israel, Evangelisten er også gode alternativ til å støtte. Vi skal ikke bare være imot noe, men også for noe, Hallelujah!

Det er også små orgenasjoner og menigheter som driver et meget viktig og godt arbeid, du finner en del av dem på vår side under bøker og linker. Kan nevne noen som gjør et meget viktig arbeid og som er som en motvekt til frafallet i tiden, nevner bl.a. Søkelys, Roy Vega og også her i Smyrna Oslo er en liten, men meget viktig motvekt mot det frafallet som er i tiden!

Relaterte linker: http://blog.janchristensen.net/2013/01/nr-529-et-profetisk-budskap-til-de.html http://blog.janchristensen.net/2013/01/nr-528-et-profetisk-budskap-til-de.html

Nr. 529: Et profetisk budskap til de Jesus-troende i Norge, del 2

Nr. 529:

Et profetisk budskap til de Jesus-troende i Norge, del 2

2Krøn 24:19 Og Herren sendte profeter blandt dem for å føre dem tilbake til sig, og de advarte dem, men de hørte ikke på dem.

Pastor Jan Hanvold er som en representant for de Jesus-troende som har valgt å gå direkte imot Guds ord etter samlivsbrudd og giftet seg på nytt ikke bare en gang, men flere!

Det er tre aspekter eller sider ved hva troende har falt i og som de må omvende seg fra som jeg her tar opp. Del 2

Gjengifte blant troende mennesker er synd og det behager ikke Herren at det blir hele tiden skjøvet under teppe! Dette er en unnvikelsessynd verre enn noen når en prøver å tie det i hel. Skriften er klar at troende mennesker skal etter et samlivsbrudd, enten leve alene eller forlike seg.

1 Kor. 7. 10 De gifte byder jeg, dog ikke jeg, men Herren, at en hustru ikke skal skille sig fra sin mann; 11 men er hun skilt fra ham, da vedbli hun å være ugift eller forlike sig med sin mann - og at en mann ikke skal skille sig fra sin hustru.

For forkynnere er det dobbel så ille da han skal være et mønster for hjorden og sette en standard.

Jakob sier i sitt brev kapittel 3:1: «Mine brødre! Ikke mange av dere må bli lærere! For vi vet at vi skal få desto strengere dom». Ansvaret er meget stort å være forkynner. Det er en stor forskjell å være et vanlig menighetsmedlem og å være forkynner. Men det er ikke dermed sakt at en er mer elsket av Gud, men det har med å være tro over det ansvarsområde Gud har gitt en. Jeg tror at Gud vil tilgi alle enhver synd. Men her er det andre ting som må komme i betraktning, som forkynner innehar man et spesielt ansvar. Ville noen i en profan sammenheng tillatt en pedofil å arbeide med barn? Nei. Like klar er Skriften på at vi ikke skal tillate at en gjengift forkynner skal forkynne for andre mennesker med et Pastoral og lærer ansvar. At en er Evangelist som bl.a. Frank Mangs var etter han ble fraskilt, tillater skriften. Men ikke bli innsatt som Pastor, Hyrde eller eldste. En skal ikke være leder for flokken og hjorden, men være selv under et form for tilsyn. Men når en innehar et embete som forkynner, så kreves det mye. Derfor sier Jakob at ikke mange skal være forkynnere. Derfor kan ikke en forkynner ta seg friheter bare på egen bekostning, han har et spesielt ansvar over Gud og sine medmennesker. Når det gjelder ekteskapet, så er det ikke tillatt for en forkynner å gifte seg opp igjen under noen omstendighet, da diskvalifiserer han seg for det embete han har fått. Det er som en idrettsmann hogger bena av seg, han er ikke lengre skikket til å være idrettsmann, om han så gjerne vil. En forkynner skal være èn kvinnes mann ser vi Paulus underviser om gang etter gang. (1. Tim. 3.2 og Titus 1:6). Skulle noe være uklart her, så anbefaler jeg å sende inn et spørsmål til bloggen vår eller skrive noe selv der. Dette burde og skulle vært en felleskristen forståelse der ikke gjengiftede fikk og kunne dra land og strand rundt. Det er åndsmakter, demoniske sådanne som følger i fotsporet av løs seksual- og moral liv. Tim. 4. 1. Ånden sier med klare ord at i de siste tider skal noen falle fra troen. De skal holde seg til ånder som fører vill, og til lærdommer som stammer fra onde makter. 2 De blir bedratt av løgnaktige hyklere som er brennemerket i sin samvittighet. 3 Disse nekter folk å gifte seg og krever at en skal holde seg borte fra visse slag mat, enda Gud har skapt dette for at de som tror og kjenner sannheten, skal ta imot det med takk. 4 For alt det Gud har skapt, er godt, og ingen ting er forkastelig når det mottas med takk. 5 Det blir helliget ved Guds ord og bønn. Det er ikke snakk om A og B kristne. Ekteskapet er en Gudgitt ordning som også viser forholdet mellom Kristus og menigheten. Derfor ligger det i selve naturen her, at det stilles så store krav. Gud står bak sitt ord, derfor er dette et forbilde på noe enda større og rikere. Vårt forhold til Jesus og hans forhold til oss. Vær derfor nøye med både den du gifter deg med og at du ikke tilsøler ditt liv her. Ved at du lever i samsvar med Guds ord her, er den beste forutsetningen at du vokser som troende. 1. Tess. 4. 1. For øvrig, brødre, ber og formaner vi dere i Herren Jesus: Dere har mottatt og lært av oss hvordan dere bør leve og være Gud til behag, og slik lever dere allerede. Men dere må gjøre enda større fremskritt i dette! 2 Dere vet jo hvilke påbud vi gav dere fra Herren Jesus. 3 For dette er Guds vilje – deres helliggjørelse: Dere skal holde dere borte fra hor; 4 enhver skal vite å vinne seg sin egen hustru i hellighet og ære, 5 ikke i sanselig begjær som hedningene; de kjenner jo ikke Gud. 6 Og ingen må gjøre sin bror urett eller bedra ham i disse ting. Herren straffer alt slikt, det har vi tidligere sagt og lagt dere på sinne. 7 For Gud kalte oss ikke til urenhet, men til et hellig liv. 8 Derfor, den som avviser dette, avviser ikke et menneske, men Gud, han som gir dere sin Hellige Ånd. Vi leser om at skriften gir et klart vitnesbyrd om presten i den gamle pakt hvordan han skulle leve, som sto i det samme ansvarsforholdet innfor Gud og sine medmennesker som forkynneren og tilsynsmannen står i den nye pakt. 3. Mosebok 21:14: «En enke eller en fraskilt eller en vanæret kvinne eller en skjøge – noe slikt må han ikke gifte seg med. Bare en jomfru av sitt folk skal han ta til hustru». Vi leser om at Gud gir det samme vitnesbyrd og krever det samme av Presten under det kommende 1000-årsriket som skal tjene for folket i Jerusalem i Israel, der lov og rett skal gå ut i fra. Esekiel 44:22: «En enke eller en kvinne som hennes mann har skilt seg i fra, skal de ikke ta til hustru, men bare jomfruer av Israels ætt. Men de kan ta en enke som er enke etter en prest». Når Skriften er så klar når det gjelder presten i den gamle pakt og under 1000-årsriket, så er den ikke mindre klar når det gjelder under menighetens tidshusholdning, vi som lever under det herligeste og største privilegium av alle; «èn kvinnes mann». På samme måte som at Skriften sier at det er demonisk og forførisk å nekte en forkynner og tilsynsmann å gifte seg (1. Tim. 4:1), er det å komme under de samme negative forholdene å akseptere og tillate at forkynnere gifter seg på nytt mens ektefellen lever. Det er kun ved død at det kan være riktig for en tilsynsmann å gifte seg på nytt igjen, og da med ei som ikke er fraskilt! Bl.a. Derek Prince som var en flott bibellærer giftet seg med ei fraskilt, dette var selvfølgelig aldri Guds vilje. Får bare håpe at han ble frelst om han gjorde imot Guds vilje.

Ekteskapet er Gudvillet og et bilde på forholdet mellom Kristus og menigheten!

Fra mine bibelkommentarer Efeserbrevet 5. 27 Slik ville han stille den fram for seg i herlighet, uten flekk eller rynke eller noe slikt; hellig og uten feil skulle den være. Målet er at vi skal stå fram uten flekk eller rynke eller noe slik, dvs uten feil. Hva er flekk, lyte og feil for en kristen? Det er synd og urenheter. Bibelen snakker om Jesus som kommer igjen, som en brudgom som henter sin brud til bryllupsfesten. Når vår brudgom kommer, skal vi stå fram som helliggjorte kristne. Det er nå vi er i en slik forberedelses-periode før himmelens bryllupsfest. Da er det viktig at vi bruker denne tiden til å gjøre oss klar. Filipperne 1:9-10 sier: "Og dette er min bønn, at deres kjærlighet må bli mer og mer rik på innsikt og dømmekraft, slik at dere i de forskjellige spørsmål kan dømme om hva som er rett. Så skal dere stå rene og uten feil på Kristi dag." Vi skal stå rene og uten feil på Kristi dag. Kolosserbrevet 1:22 sier også noe lignende: "Men nå har han forsonet dere med seg selv, da Kristus led døden med sitt jordiske legeme. Hellige, uten feil og uangripelige ville han stille dere fram for seg." Dette går altså igjen hele tiden. Du er ment å gå gjennom en prosess, som heter helliggjørelse. Målet for denne helliggjørelsen er at du skal stå fram uten synd og urett. 28 På samme måte skal altså mennene elske sine hustruer som sitt eget legeme. Den som elsker sin hustru, elsker seg selv. Når Jesus ofret alt for menigheten, kaller Gud mannen til å ta hans eksempel. Å elske hustruen sin er å elske seg selv. Kjærligheten er universets sterkeste og viktigste kraft. Høys. 8. 6 Sett meg som segl på ditt hjerte, som et segl på din arm! For kjærligheten er sterk som døden, lidenskapen mektig som dødsriket. Den flammer opp som ild, som en mektig flamme. 29 Ingen har noen gang hatet sin egen kropp, tvert om gir en den næring og pleier den på samme måte som Kristus gjør med kirken. Som Kristus ga seg for kirken, slik skal mannen gi seg for sin kone. Ekte kjærlighet handler om å gi, ikke å få. Det skal være sentralt for mannen å dekke sin kones behov. I det gamle testamentet brukes også ekteskapet som et bilde på forholdet mellom Gud og Hans folk. På samme måte som i det nye testamentet som vist ovenfor. Et eksempel på dette følger under: Jesaja 54. 4 – 5 Vær ikke redd, du blir ikke til skamme. Vær ikke skamfull, du blir ikke vanæret. Nå kan du glemme din ungdoms skam, og ikke mer minnes din enkestands vanære. For han som skapte deg, er din ektemann, Herren, Allhærs Gud, er hans navn. Israels Hellige er din forløser, han som kalles hele jordens Gud. Formålet med ekteskapet blir da å hjelpe hverandre med å komme til himmelen, og å vise ikke kristne hvordan forholdet mellom Kristus og menigheten er.

Sluttkommentar: Det som er det aller tristeste her er den unnvikelsessynd det er at det nesten aldri og veldig sjeldent blir belyst hva Guds ord sier om disse ting. Og akkurat som det er med porno og andre ting så åpner gjengifte opp for mer perverse og «styggere» synder som gruppesex, ungdomsgraviditet, homoseksualitet etc. Det er dette vi har i vente at verden kommer inn i menigheten. Alt fordi en i dag ikke tar itu med problemet med gjengifte, og da i særdeleshet av forkynnere, Pastorer og Prester som er et mønster og et forbilde for hjorden som den Herre Jesus Kristus også er det for oss troende!

Relaterte linker: http://blog.janchristensen.net/2013/01/nr-530-et-profetisk-budskap-til-de.html http://blog.janchristensen.net/2013/01/nr-528-et-profetisk-budskap-til-de.html