Nr. 634: Gud Fader er større enn Jesus!

Nr. 634:

Gud Fader er større enn Jesus!

Gud Fader er større enn Jesus. Han er den eneste omtalt i skriften som den eneste sanne Gud! Treenighetslærene står ribbet tilbake etter bibelens argumentasjon, bare en vil tro skriften!

På mange måter står de som tror på treenighetslæren ribbet tilbake bare de ønsker å se på vår argumentasjon og hva skriften lærer. De er som en ribbet høne som ordtaket heter. Jeg vet at i den åndelige verden er treenighetslæren akkurat som en ribbet høne, bare en vil lese på hjemmesiden vår og bloggene. Og la Guds ord være rettesnor for hva en skal tro.

Joh 14:28 I hørte at jeg sa til eder: Jeg går bort og kommer til eder igjen. Dersom I elsket mig, da gledet I eder over at jeg går til Faderen; for Faderen er større enn jeg.

Her om en ribbet høne som treenighetslæren og dens tilhengere er etter hva en finner på hjemmesiden og bloggene våre der de blir avslørt til det fulle:

Den greiaste måten å slakte på er etter mi meining å halde høna under venstre armen. Då held ho seg ofte roleg og strekkjer hovudet litt fram. Med ein litt tung trekjepp (gjerne av hardt tre) svimeslår ein høna ved å slå henne i hovudet. Ho strekkjer då hals. Så held ein henne slik at hovud og hals ligg på hoggestabben, og med ei skarp øks høgg ein hovudet av. Ein må så halde høna fast og kan setje henne med framparten ned i ei bytte. På den måten unngår ein blodsøl og at høna spring omkring etter at hovudet er av.

Til ribbing treng ein ei bytte med vatn med ein temperatur på 70 - 80 °. Ein dyppar høna i omlag eit halvt minutt, og då skulle fjør og dun sleppe. For eigen del brukar eg ikkje å ribbe dei hønene eg slaktar. Eg flår dei. Skinnet er lett å få av. Flåing har og den fordelen at ein kan plukke bort feittet som for det meste finst utanpå slaktet under skinnet. (sitat slutt).

Etter hva vi har avslørt, lagt ut og forkynt her på bloggen og hjemmesiden vår, er det avslørt at treenighetslæren bygger på et falsum – for den som ønsker å se det!

I den åndelige verden er det blitt åpenbart at Gud Fader er større enn Sønnen, som åndsmaktene vet fra før av!

Hele treenighetslæren bygger egentlig på en blanding av gammel Gudelære, spesielt den Egyptiske og hellenistiske, litt kristendom og fri tenkning. Da er det så mye bedre å gå til Guds eget ord for å få de beste og rette svarene, ønsker her i ti (10) punkter eller stikkordsform vise at Faderen er større enn Sønnen og står i en særstilling, langt over absolutt alle, selv sønnen.

1.) Faderen er større enn meg sier Jesus.

Joh 10:29 Min Fader, som har gitt mig dem, er større enn alle, og ingen kan rive dem ut av min Faders hånd;

Jesus selv sier at Faderen – hans egen Gud og far – er større enn alle, også seg selv. Jeg kan gjenta dette, men her står det fra Guds eget ord, at Faderen er større enn Sønnen. Han er den eldgamle av dager, den eneste som er fra evighet og til evighet. Sønnen har en begynnelse, og hans rike vil ta slutt, når han overgir alt over til Faderen. Dette er hva skriften forteller oss, og det tror jeg på. Ikke en forestilling om tre likeverdige Guder – en triade Gud – som en finner i den gamle Gudelæren. Men Israel og de første kristne trodde på en ting, at det var kun èn som var den eneste sanne Gud; Faderen. 1 Kor. 8. 4. b. At det er ingen Gud uten én. 5 For om det også er såkalte guder, enten i himmelen eller på jorden - som det jo er mange guder og mange herrer - 6 så er det dog for oss bare én Gud, Faderen, av hvem alt er, og vi til ham, og én Herre, Jesus Kristus, ved hvem alt er, og vi ved ham.

2.) Mer er gitt all makt sier Jesus.

Matt 28:18 Og Jesus trådte frem, talte til dem og sa: Mig er gitt all makt i himmel og på jord.

Hvem har Jesus fått denne makten i fra? Fra Faderen, den eneste sanne Gud. Og etter 1000 års riket skal han gi alt tilbake til Faderen, vidunderlig, herlig og triumferende sannhet.

1 Kor. 15. 27 for han har lagt alt under hans føtter. Men når han sier at alt er ham underlagt, så er det klart at han er undtatt som har underlagt ham alt; 28 men når alt er ham underlagt, da skal og Sønnen selv underlegge sig ham som la alt under ham, forat Gud skal være alt i alle. Sønnen skal underlegge seg Faderen igjen, hvorfor? Fordi han er utgått i fra ham og har gjort hans vilje i et og alt! Tror bare på èn Gud Faderen, som Apostelen Paulus sier, hallelujah!

3.) Faderen hadde ingen å sverge ved, selv ikke sønnen.

Hebr 6:13 For da Gud gav Abraham løftet, svor han ved sig selv, eftersom han ingen større hadde å sverge ved, og sa:

Jesus var i sin preeksistens hos sin far. Dette mener også de aller fleste som tror på en triade Gud med tre likeverdige Guder. Men selv da, så sverget Faderen ikke med sønnen. Hvorfor? Fordi han ikke var likeverdig med ham, han sverget og holdt rådslaging kun ved seg selv, og bestemt ut i fra det.

Ordet sverge som er brukt her er på Gresk: omosai, som betyr: Jeg sverger, ta en ed, løfte med en ed. Gud Fader som den eneste som sverget ved seg selv, ingen andre selv ikke Jesus i sin preeksistens.

4.) Jesus vet ikke når han gjenkomst skal skje, kun og alene Gud Fader.

Matt 24:36 Men hin dag og time vet ingen, ikke engang himmelens engler, men alene min Fader.

Mark 13:32 Men hin dag eller time vet ingen, ikke engang englene i himmelen, ikke engang Sønnen, men alene min Fader.

Det er sider ved selve Guds åpenbaringen som Faderen har kun forbeholdt seg selv, dette må og skal alle godta og akseptere. Jesus hadde ingen problemer i så måte. Hvorfor skal enn blant de som tror på treenighetslæren gjøre Jesus «større» enn han er? Satan ville bli Gud Fader lik og overta hans plass, det ble hans bane. Nei, la oss bare forkaste den ubibelske treenighetslæren og holde oss til skriften.

5.) Faderen er den eneste som er omtalt som den eneste sanne Gud, ikke Jesus engang.

Joh 17:3 og dette er det evige liv at de kjenner dig, den eneste sanne Gud, og ham du utsendte, Jesus Kristus.

Vi vet hva Lucifer ville, han ville bli Gud Fader lik og ta hans plass. Og han ble Guds motstander. Dypest sett så gjør treenighetslærene Jesus til det Satan prøvde og ønsket å bli. Den eneste sanne Gud lik, og ta hans plass. Alvorlig at en slik vranglære tror dessverre mesteparten av kristenheten på! Da ble han eter dette ikke lengre lys Engelen, men Satan, Guds motstander.

6.) Jesu rike er tidsbegrenset, Faderen Kongerike ubegrenset.

1 Kor. 15. 27 for han har lagt alt under hans føtter. Men når han sier at alt er ham underlagt, så er det klart at han er undtatt som har underlagt ham alt; 28 men når alt er ham underlagt, da skal og Sønnen selv underlegge sig ham som la alt under ham, forat Gud skal være alt i alle.

Her er utdrag fra jeg skrev for en tid tilbake i en artikkel: Guds Faders Kongerike er evig og himmelsk. Jesu Kristi Kongerike er midlertidig og jordisk. Kristi Kongerike vil gå over i Guds Faders rike når han overgir alt til den eneste sanne Gud; Faderen! Her er noe utdrag fra artikkelen: Guds Faders Kongerike er evig, uforanderlig og himmelsk. Når vi leser Åpenbaringsboken fra kapitel 21-22 så møter vi den evige tilstanden. Det er da vi til fulle får se; den eneste sanne Gud. Møte ham og være nær han for alltid. 1. Tim. 1. 17 Men den evige konge, den uforgjengelige, usynlige, eneste Gud, være ære og pris i all evighet! Amen. Hos Adam kom Gud på besøk, da vil ha bo i sammen med oss, for alltid!

Jesu Kristi Kongerike er jordisk, tidsbegrenset og vil opphøre. Jesu Kristi Kongerike blir vidunderlig når lov og rett skal utgå i fra Jerusalem av. Men det vil allikevel ha sine begrensninger. Og det vil være først og fremst av jordisk og ikke himmelsk art. Og etter 1000 år vil det ta slutt. Selvfølgelig, 1000 seiersrike og herlige år! (sitat slutt).

Etter dette, at Jesu Kristi Kongedømme har vært over menneskene i 1000 år. Da vil Gud Faders evig Kongedømme være over menneskene og alt og alle i all evighet!

7.) Jesus gjorde ingenting uten Gud fader viste ham det.

Joh 5:19 Jesus svarte da og sa til dem: Sannelig, sannelig sier jeg eder: Sønnen kan ikke gjøre noget av sig selv, men bare det han ser Faderen gjør; for det han gjør, det gjør Sønnen likeså;

Hadde Jesus og den eneste sanne Gud vært likestilte så hadde ikke det stått slik. At Jesus gjorde ingenting uten Faderen ved sin side forteller meg at Faderen er den som er størst, større enn selve vår svakhet, feil og mangler!

8.) Jesus blir omtalt som Elohim, som viser at ha står i en rangordning i sammen med englene. Faderen står over alt og alle.

1 Mosebok 1. 26 Og Gud sa: La oss gjøre mennesker i vårt billede, efter vår lignelse, og de skal råde over fiskene i havet og over fuglene under himmelen og over feet og over all jorden og over alt kryp som rører sig på jorden.

Da menneske ble skapt så står det at det var Jesus og Englene som skapte oss. Legg merke til at det ikke står Teo på grunnteksten, men Elohim for her var Jesus på lik linje med Englene. Her er en artikkel om dette: http://blog.janchristensen.net/2013/01/nr-531-treenighetslren-om-at-gud-er.html Her et utdrag fra artikkelen: ÄNGLAR OCH ELOHIM Jag har tidigare skrivit en hel del om ordet Elohim, vilket vi översätter som Gud, och om hur det ordet inte alls, i hebreiskan, bara betecknar Gud, utan också används om änglar, demoner och människoandar. Vilket givetvis dels får svåra komplika¬tioner för mycket av hur Bibeln har översatts, men också lär oss att ord inte alls alltid är så självklara som man vill tro. T.ex, som jag ju skrivit en artikel om här, så kan jag utan att blinka, med det bibliska språket säga "JAG ÄR EN GUD", därför att som sagt, Bibeln, i dess oförstörda otolkade gestalt, lär oss att den pånyttfödda människan är en Elohim, därför att vi skall bli såsom änglarna och änglarna är Elohim, Guds Söner. Till den konklusionen kan man komma från flera olika håll. Till detta vill jag bara nu foga, att jag råkade över ännu ett bibelsammanhang som visar detta, och det finns i Hebr. 2 och Ps. 8. I Hebr. säger författaren om Jesus att "en liten tid gjorde du honom ringare än änglarna". Och uttrycket är ett citat ifrån Psalm 8:5, där det står: "Dock gjorde du honom nästan till ett gudaväsen." (Ps. 8:5) I engelskan står det: "For thou hast made him a little lower than the angels." Men i hebreiskan står det så här, ordagrannt transkriberat: "and you are making lack him little from Elohim" Så här finner vi dels att när hebreerbrevets författare för över citatet till sin tid, så bibehåller han, ledd av den Helige Ande, tolkningen att Elohim här skall förstås änglarna, trots att det alltså i hebreiskan stod gudarna. Således likhetstecken mellan Elohim och änglar. Ordet Elohim som också, oftast, används för Gud i ental i GT. Så om kugghjulen i din hjärna inte börjat snurra redan, för fullt, så låt mig hjälpa till. ETTA INNEBÄR att en granskning av alla andra bibelställen där ordet Elohim används, är nödvändig. För det finns andra ställen där det också bör eller kan heta änglar/gudar, hellre än Gud i ental. Som t.ex i 1 Mos. 1:26. Dvs att vi är Guds avbild utesluter inte att det är Gud i hans änglagestalt som avses, dvs då Gud Sonens änglagestalt, som vi skapades till en avbild utav. För att klargöra: Det är Gud Sonen, i hans änglagestalt, som där säger till de andra änglarna, Guds Söner, hans tjänare och medskapare [i bemärkelsen hantverkare]: Låt OSS göra människor till VÅR avbild. Det handlar därmed inte om treenigheten, treenigheten kan hävdas och försvaras på andra sätt, och tror du inte apostlarna hade använt detta om det skulle tydits så? Utan det handlar om vad vi är en avbild av, och om vad det säger oss om originalet, dvs om änglarna. För om du inte misstycker, så skulle väl en avbild av den osynlige Guden, han som lever i ett ljus dit ingen människa kan komma, bli något liknande? Men nu blev vi inte det, utan vi fick gestalt, och planetarisk ändamålsenlighet, med armar och ben och näsor och så vidare, och vem i gudomen är det som har den gestalten? Fadern? Anden? Nej, Sonen, men Sonen i hans skapelsegestalt, den som änglarna, i sin tur, före oss, var en avbild av och varför de kallades Guds Söner. Ett annat sådant ställe är Ps 68:15, som jag upptäckte och skrev några artiklar om, och även fick indirekt medhåll från en amerikansk judisk professor i semitiska språk av (han knyckte idén efter en emailkontakt och tog med den i en hans kommande bok, utan att nämna källan [boken kunde förhandsläsas ett tag]) - där orden om Basans berg får mycket mer logik om man tolkar ett Guds berg, som ett gudarnas berg. Men det finns fler sådana ställen, och när vi nu har detta prominenta sammanhang, detta mellan Hebr. 2 och Ps 8 att basera det hela på, blir det så mycket starkare, och rentav omöjligt att säga emot därför att ju NT sätter ett KLART likhetstecken mellan Elohim och änglar, du har ju just läst det - så låt oss då fortsätta, och låta också de andra bibelställena klarna, för att se om det finns fler fördunklade passager (och gör det det, dvs finns fördunklade passager, så kan man lätt räkna ut att det gör så med ett syfte, och att vi just där kan finna väldigt viktiga saker, som t.ex med gudarnas berg, som ju öppnar en helt ny autostrada in i bibelförståelsen när det gäller efterflodstidens angeliska nedstiganden och hur detta förklarar tonvis av både biblisk och profan historia - som sagt, just sådana fördunklingar tyder ju på att där finns viktiga sanningar, annars skulle det inte varit värt mödan att fördunkla dem, så att säga. Och du vet vem jag syftar på.) En implikation av detta man kan fundera på, är att uttrycket "Guds Söner" alltså skulle kunna översättas "gudarnas söner". Dvs det skulle kunna vara så att de som steg ned, där i 1 Mos. 6, inte var en förstagenerations änglar, utan söner till änglar, måhända en tidigare hybridart. Men, eftersom både Enoks bok och Septuagintan kallar dem änglar, så skall väl den tanken kanske överges. Eller? Såvida vi inte går till vad ordet ängel, malak, betyder, det betyder ju bara sändebud, eller något liknande. Så sett ur den synvinkeln motsäger inte varken Enok eller Septuagintan den tanken. Och vad skulle den i så fall medföra? Jo, den skulle visa oss att det också bland änglarna finns generationer, och slå ännu en spik i kistan på den religiösa traditionen om änglar som könlösa, formlösa medvetanden som bara flyter omkring i "andevärlden". Men, vi har också Andens vittnesbörd och jag upplever att Anden vittnar mot den tanken, och det spelar heller ingen roll för argumentet emot substanslösheten eftersom även en första generations änglar, med fortplantningsförmåga, slår spikar i dess kista. Så det skall jag inte hävda, men ville ändå visa på hur orden kan ha olika tolkningar, och hur vi måste ta hänsyn till flera olika instanser, innan vi kommer till en slutsats. Vi har alltså dels hur NT tolkar GT, dels hur Enoks bok gör det, och hur Septuaginta gör det. Och därutöver den Helige Andes vittnesbörd. Utan Andens vittnesbörd i det här fallet hade denna tanke alltså kunnat leda fel, vilket visar att "Sola Scriptura" kan vara en mycket farlig princip. "Enbart Skriften" kan inte leda oss rätt, vi har också fått en skriftens uttolkare, den Helige Ande, som är överordnad våra tankar och vad vi tror är skriften. Skriften är således vad den Helige Ande uppenbarar för oss, från Skriften. Något annat är bara våra uppfattningar om skriften, vad vi med vårt begränsade förnuft tror är skrift. Utan Andens bekräftelse, som vi alltid måste söka och invänta, innan vi gör oss en uppfattning, står vi oss slätt och bör bara förhålla oss stilla och inte springa iväg och tolka saker efter eget förnuft, eller i åtföljande av invanda traditioner och tankebanor, tankebyggnader och hugskott. Så att bara sätta sig ned och "studera" Bibeln är inget som leder någonstans. Om inte Bibelns författare är närvarande, med dig och i dig, blir läsningen utan frukt. Den kan möjligen magasinera skriftord i dig, som Anden senare, om/när du låter honom leda och ta över, kan ta utav, men det är plan B. Plan A är att också magasinerandet skall ske i och med och av Anden, så att allt hamnar där det skall och du får plats över för det som är vad Gud vill verka just i dig. Jag har inga flera "Elohim"-ställen i huvudet just nu, men skall återkomma om/när jag hittat flera, om de är intressanta och verkar behöva, måhända, omtolkas. Så se detta som en introduktion i ämnet.

JAG ÄR EN GUD

Om jag säger så här: Jag är en gud, så blir du chockerad och beredd att kalla på inkvisitionsdomstolen i modern form. Men det beror bara på att vårt ord gud fått en annan innebörd, än vad det hade från början. Människan är ingen gud, tänker vi, för Gud är i himlen och han är unik och ingen kan nå upp till hans nivå. Nej, det är rätt, men då syftar du på den högste Guden. Lägg märke till uttrycket: den högste guden. Om det finns en högste gud, så finns det också lägre gudar. Och om vi går tillbaka i tiden till när de här begreppen hade en annan innebörd, så finner vi att både i vårt språk och i det bibliska språket, hebreiskan, så delar flera varelser på begreppet gud. Så du kan lägga ned facklan du tänkte antända bålet med, i alla fall om du vill läsa Bibeln så som Bibeln skrevs en gång. Att den högste guden är unik och bara finns i ett "exemplar" så att säga, är som sagt riktigt. Men eftersom han också har andra gudar under sig - inte jämte, för då blir det fel - så får vi inse att ordet gud inte avser en enda unik varelse, utan ett kollektiv av varelser. Vill vi ge ett namn åt den högste guden, så skulle det kunna vara skaparen, men det visar sig vara svårt att hitta ett ord som verkligen inrymmer hans unika ställning och tillvaro. Han har ett egennamn, Jahve, som han själv gav Mose att förkunna. Gud är således inte hans namn, även om det kommit att bli det i senare tid, då monoteismen fått sådant genomslag, att tanken på andra gudar bleknat. Men med det har också en hel del insikter gått förlorade. Det är aldrig bra att avvika ifrån det bibliska språket, och den bibliska verkligheten. Säger Bibeln att det finns flera gudar, och att fler än den högste kan ha den beteckningen, då finns det värdefull sanning och insikt i detta. Det hebreiska ordet för gud betyder egentligen bara makt, eller mäktig, stark. Så då förstår du att det knappast kan ha varit en unik beteckning för skaparen från början. Det finns många som kan kallas mäktiga och starka, och i Bibeln kallas både änglar och människor (men inte alla människor) för elohim. Och bara det faktum att ordet är i plural visar ju dess betydelse. Vad betyder egentligen det svenska ordet gud? Etymologiskt kommer det ifrån det urgermanska ordet guthan, som är släkt med got, dvs folknamnet på götarna. Det tros ha innebörden (ut)gjuta och skulle då beteckna man, jämför med norska gutt. Ordet finns också i Göta älv, och älven utgjuter ju vatten. Hur har det då kommit att användas om Gud i himlen? Där tros det ha använts vid utgjutning av dryckoffer till avgudar(?) och sedan överförts på något sätt. Språkvetarna är inte riktigt säkra på ordets innebörd. Ett liknande ord användes också om präster, godar. En präst = en gode. * Oden, som räknades som den högste i asatron, kallades också Gaut. Vägarna till vårt moderna ord kan ha varit många som synes. När de första biblarna översattes till de nordiska språken (och dit räknas även gammalengelskan), så hade en förskjutning av innebörden redan skett. För att späda på förvirringen ändå mer så använde romarna ordet deus för gud, besläktat med det grekiska theos. Detta ords innebörd är ljus. Jag är ingen expert på ordets innebörd i de olika språken, och som sagt, detta ordet tycks ha en speciell historia för sig som säkert skulle vara intressant att utforska, och även troligen nödvändig med tanke på det jag redan nämnt ovan, men det får vara tills vidare. Kan vi spåra någon som försökt, och även lyckats ganska väl, med att så förvirring angående begreppet? Eller har detta med språkförbistringen att göra? Och för övrigt, vilkas språk var det som skulle förbistras? Inte den Högste gudens barn, väl? Men vi har drabbats av det också, fast vi kunde ha undsluppit det om vi varit vakna över saken. Inser du nu hur löjligt det skulle låta om någon sagt Jag tror på gud innan ordet fick sin nuvarande mening? Tror du på gud? Vilken gud då, skulle de frågat? Jamen det finns bara en gud, skulle en modern europe eller amerikan säga. Nej, det finns många, skulle de forntida svara, och de skulle få rätt av en hebré om han tillfrågades. De skulle få rätt av Mose och Abraham. Och av Jesus. Det är egentligen väldigt märkligt hur mycket felöversättningar det finns i Bibeln. Och det är ju inte så att det inte har eller har haft någon betydelse. Det har STOR betydelse att vartenda ord och prick i Bibeln blir rätt översatt. Och då gäller det att gräva djupt, i de lager av religiösa traditioner som ligger över folks förståelse av ord och meningar. Så när moderna människor läser Bibeln och där ser ordet gud, så uppfattar de det i betydelsen den unika skaparguden. Men så möter de ordet även i andra sammanhang, där det används om andra varelser, och blir då tvungna att skruva på dessa bibelord, så att de skall passa med den ingrodda uppfattningen, i stället för att låta skriften själv förklara ordets innebörd och så få göra oss visa, eller visare. Nu kan man invända, att Bibeln ju själv använder ordet gud som en unik beteckning på skaparen, både i GT och NT. Ja, det är sant, men den gör det ändå i vetskapen att det också fanns andra som kallades gud. Det är ungefär som när vi använder ordet bibel. Bibel betyder bok. När vi säger Bibeln menar vi inte att det bara finns en enda bok, utan att Bibeln är böckernas bok, den enastående, unika bok, som står över alla andra böcker (undantaget Enoks bok, men det är en annan artikel, och där känner jag röklukten igen). Bibelförfattarna menade inte att det bara fanns en enda existerande varelse som gick under beteckningen gud, det är uppenbart bara du tänker på hur Jesus citerar psalm 82, där en grupp lägre gudar tilltalas av den högste. Glöm bort ordet gud som egennamn för skaparen. Det är inte vad det betyder. Utan snarare betyder det gudarnas gud, eller gud med stort G, som man brukar säga. Skaparens egennamn är som sagt Jahve, eller iaf är det namnet han gav Mose. När en hebreisktalande läser Bibeln och kommer till ordet Elohim, så ser han alltså ordet mäktiga eller något liknande. Bara sammanhanget i texten avgör vilken av de mäktiga som avses. Ungefär som när vi talar om kungen eller presidenten. Det kan avse den högste jordiska makthavaren i landet vi bor i, men det kan också avse en lägre person. I USA kan snart sagt varenda människa bli president, eftersom det bara betyder ordförande. Så småningom kanske ordet upphör att användas om andra än bara den högste. Här kan någon säga: Jag såg kungen idag! Vilken då kung? Tvättkungen! Inte förrän kontexten blir klar förstår vi vem som avses, och så är det också med ordet gud i Bibeln. Försök hitta ett ord som verkligen betecknar den högste guden på ett unikt sätt, så skall du se hur svårt det är. Det är som om han omger sig med mystik, och ouppnåelighet, bara där. Det går liksom inte att ge honom något namn, han glider ifrån oss, blir osynlig - som han ju också är. Så han fick komma till oss i stället, han fick sänka sig till vår nivå, han fick bli en av oss, för att vi skulle kunna börja förstå vem och vad han är. Nu har vi ett namn, ett namn som är unikt, och det är JESUS. Jag tycker det är intressant att det är så svårt att hitta ett adekvat namn för skaparen. Som om han är Herre även över vår språkförmåga och inte låter oss ge honom något namn. Försöker vi blir det fel. Han reserverar det åt sig själv, och det kommer inte bara som ett ord utan som en uppenbarelse. Kanske låter han oss en gång få veta hans verkliga namn, på ett sätt så att det inte råder någon tvekan om vem som avses. Skaparen är det närmsta jag kan komma, men det känns inte som om det räcker till riktigt ändå. Vi kan hitta namn på skapade varelser, som hund och katt, och den förmågan har vi ju, men vilken "art" skall vi säga att Skaparen tillhör? Han är ingen art, nej, men vad är han då? Han är den som inte har någon början. Som aldrig blivit till. För att han alltid varit till, och även var till före all tid. Evighetsvarelse räcker inte till som begrepp, för alla människor och änglar är evighetsvarelser. Men vi har en gång kommit till. Att kalla honom den Evige räcker inte. Jag är också evig. Den högste räcker inte heller, det identifierar honom men det gör honom inte unik. Han skulle kunna vara den högste av samma slag som de övriga. Inte ens hans eget namn som han presenterade sig med räcker egentligen till, och jag skriver det med viss tvekan. Den som är, betyder det, men det är vi ju allihop. Vi är. Men vi är inte som honom. Det finns ju ord som den allsmäktige, den allvetande, den allgode, osv. Allmakt kan bara en enda ha. Det är ett fint, och vackert ord. På hebreiska heter det Shaddai, med El framför, El Shaddai alltså. Så presenterade han sig för Abraham vid ett besök. Ordet används också enastående, utan El framför. Men det visar sig att det hebreiska ordet har en mera oklar betydelse än allsmäktig, det betyder snarare bara mäktig, som El och Elohim. Där gled han undan igen. Vi får inse att det är bara genom Jesus vi kan nå honom och se honom. Han är inte sådan att han kan fångas i ett begrepp, artbestämmas av människan, sättas i ett fack. Men han har kommit till oss. __ Till sist: Men den där kungen som sade att han var en gud då, och som blev dömd för högmod för det - gör inte jag samma sak nu? Nej, kolla sammanhanget, Hes. 28. För det första är det lite tveksamt om han menar gud som i den högste eller bara som i en av gudarna. Profeten (och profetians Ande) underkänner honom som en av gudarna på gudaberget, tycks det. Detta var i så fall en kung som inte var släkt med de verkliga gudarna, dvs de nedstigna änglarna. Men denne kung i Tyrus tycks ha varit en som ville ta sig deras ställning, ville göra sig lik gudarna, vilket då får sin parallell i den andre som ville göra sig lik gud den högste. För till gudarna i psalm 82, dem på Hermon vågar jag nu säga, sade den högste ni är gudar, och de var det, men till denne säger han du är ingen gud. Så där är en skillnad. Man skall alltså inte säga sig vara något man inte är. Men om oss som är Guds barn säger skriften att vi får kalla oss det. Gör vi det inte förnekar vi det ju. Guds barn, ja. Det är väl inte samma sak som gud. Jo, det är ju det. Vi är födda av Gud, av den högste Elohim. Det gör oss till lika mycket Elohim, som änglarna. Vi tillhör, och kommer att göra det fullt ut i evigheten, gudakollegiet, eller gudarådet, där den högste residerar. Den högsta makten, med de andra makterna. Men en ofrälst människa kan inte säga så om sig själv. Bara de som en gång har blivit födda av Fadern kan säga det, antingen någon gång i begynnelsen i himlarna, eller så här på denna jorden, i kontakten med frälsningsverket, i Jesus. Lägg märke till att det är först i NT som vi får kallas Guds söner. GT-folket var inte födda på nytt genom den oförvanskade säden. I GT kunde bara änglar kallas Guds söner i dess biologiska betydelse, för det är den betydelsen som avses med begreppet, det handlar inte om adoption som vissa försöker bortförklara det med. Då förlorar hela frälsningen sin mening, och vi blir inte mer än anhängare till en religion. Låt ingen lura dig med den lögnen. Vår ande är FÖDD av Fadern, inte skapad, som den var från början, vid vår tillkomst som barn. I Jesus är vi FÖDDA, genom en gudomlig förökelseprocess. Vi är BARN, inte undersåtar, och vi har SÖNERS RÄTT. Så där har du det. Du tillhör, om du är frälst och bevarad, den gudomliga ätten, den Högstes ätt, och därför står det att HELA SKAPELSEN trängtar och trånar efter vår uppenbarelse, för när vi träder fram, när vi får träda fram, då kommer hela skapelsen att få liv, och del i vårt liv, med Jesus. Därför kan vi bekänna: Vi är gudar, vi är gudavarelser, och vår rätta väg är hög och underbar, som Dan Andersson diktade. Jag tror han hade ungefär samma insikt som den jag skrivit om ovan, även om den kanske låg mer i hans undermedvetna, eller i outtalade tankar, omöjliga på den tiden att framföra, i klara ordalag. Läs Tiggaren från Luossa, den verkar vara besläktad, den är som en poetisk parallell till det jag skrivit här.

Vi är Gudavarelser

En konstnärs föreställning om den förhärligade/angeliska människan. Måhända inte allt för långt ifrån Skriftens sanning. et är många som reagerat på förkunnelsen (inom trosrörelsen¹) "Vi är Gudar". Det är förståeligt, med tanke på hurdana vi människor är, nu, i denna fallna värld och fallna kropp. Men betänk dock vad Skriften säger om oss: "Dock gjorde du honom nästan till ett gudaväsen." (Ps. 8:6) "Vi är av hans släkt." (Apg. 17:28) "Ni är gudar." (Joh. 10:24) "Till Guds avbild skapade han henne." (1 Mos. 1:27) Frågan är hur vi definierar ordet "Gud". Gud, som i Gud allsmäktig? Tja, till och med det kunde vi applicera på oss själva, i viss mån, i och med att Jesus, sedan han dött och blivit upprest i sin mänskliga kropp, tilldelades all makt i himmel och på jord, dvs han återtog sin gudomliga makt, men inte i egenskap av Gud utan i egenskap av segrande människoson. Och vi är hans kropp. Vi är som människor i honom delaktiga av hans gudomliga natur, och äger således, tillsammans med honom, all denna makt, i himmel och på jord. Inte som ensamma individer, men som lemmar i hans kropp, som är församlingen. Denna församling är alltså något så oerhört, stort, och unikt, att vi troligen aldrig kommer att kunna fatta det, här på jorden. Änglarna längtar att skåda in i det, för också de skall tillsammans med oss, ingå i detta stora verk, där Kristus är huvudet över allt. DE OVAN NÄMNDA SANNINGARNA ur Guds ord har måhända någon gång förkunnats på ett sätt som kunnat missförstås, men i sig själva visar dessa ord att vi, som frälsta människor, återupprättade och införsatta i det himmelska, tillsammans med Kristus på hans tron (Uppenbarelseboken utlovar det), mycket väl kan sägas vara, och än mer, skall bli, gudar. Det var troligen det Johannes anade när han skrev att vi nu är Guds barn, men vad vi skall bli, det veta vi icke ännu. Gudaväsen, och Guds söner, det är skapelser gjorda till likhet med Gud. Och om vi är skapta till likhet med Gud, vad gör det oss till? Gudar. Nej givetvis inte till gudar av samma slag som Gud Fader allmäktig, eller Gud Son eller Guds Ande. Men dock, likhet, avbild, släkt, av hans kropp, gudomlig natur - vem förutom Gud själv kan sedan se skillnad? Och vad, säger vad, är detta stora universum skapat för, om inte för oss? Oss, och för änglarna. För vi är ju hans avbilder, vi är satta att råda över skapelsen, och skapelsen är lite mer än bara denna jorden. Och jag vägrar, av goda skäl funna i skriften, att tro att vi i härligheten bara kommer att vara här på den förnyade jorden, eller på en ny förnyad jord. De som vill vara det får säkert det, men jag vill ut och upptäcka universum. Och det kan ju vara en himmelsk kallelse det också, som Gud lägger i vissa hjärtan, medan andra känner för att odla fikon eller vad de nu drömmer om. "Var ort som eder fot beträder har jag givit eder..." (Jos. 1:3) ATT MÄNNISKANS KALLELSE är att bli en gudavarelse är dessutom ganska uppenbart redan i den fallna människans önskan och ansträngningar att erövra rymden. Om människan i sitt fallna tillstånd fick fortsätta att forska och sträva, skulle hon förr eller senare, trots sin fallenhet, mycket troligt kunna erövra rymden. Gud förbjude att det får ske, men hon skulle antagligen klara det, enbart med de gåvor hon nu äger. Men skapelsens syfte är givetvis högre än så. Kanhända skall rymdforskning fortsätta, måhända på ett helt annat sätt, men ändå, under tusenårsriket? Hur som helst, den uppkallade skaran kommer helt säkert att få tillgång till och tillåtelse till större utflykter än bara runt denna jord. Det vore ju väldigt märkligt annars. Dessutom, och det borde ju göra slut på all diskussion om den saken, säger Jesus att han går bort för att bereda oss rum. Om han alltså är borta härifrån för att bereda rum åt oss, då måste ju de rummen vara någon annanstans än här på jorden. Ergo, i himlen. "Åt oss" betyder också att det är en plats för människor, dvs det är ett planetariskt liv, för vi är planetariska varelser, annars hade vi inte haft armar och ben och sådant. Men vi är inte confined till bara den här världen. Jesus gick bort, dit, till det himmelska paradiset, för att bereda annat rum. Och så säger Uppenbarelseboken att det finns några som skall bo i himlen. Vilka är det? Bo, i himlen? Himlabor. Tidigare i uppenbarelsen har en skara ryckts upp, bort från jorden, Kristi kropp tolkar jag barnet vara som föddes av kvinnan Israel, hon med kransen av stjärnor på huvudet. Så nu är vi i de himmelska rummen, och i Faderns många boningar, och bor där, medan världen får vara med sina vilddjur, som de valt att umgås med, och kalla på. Och vilddjuret och draken hädar dem som bor i himlen. Varför? För att de kom undan hans vrede. De var inte bestämda till att drabbas av vare sig Guds eller vilddjurets vrede, de var bestämda till frälsning. "...och en liten gosse skall valla dem." (Jes. 11:6) ATT MÄNNISKAN ÄR EN GUDAVARELSE kan vi också förstå genom att sätta in oss i djurens situation. För dem är vi gudavarelser. Hundar avgudar människor, t.ex. Kunde de tillbe så skulle de göra det. Men de är medvetna om det i sitt inre, liksom andra intelligenta djur. De underordnar sig villigt, de känner att vi är högre än dem, inte bara högre i intelligens, för i så fall skulle lägre djur underordna sig högre djur på det sättet, men det gör de inte. Människan äger förmåga att dominera djuren med sin ande. De kommer in under vårt kraftfält, och är vi kloka och vänliga mot dem dessutom, så gör de allt för oss, till och med offrar sina liv. Vi är dessutom givna högre ålder än de flesta djur. Medan djur föds yngre än oss, dör de äldre än oss. De hinner med att leva hela sina liv, från barndom till ålderdom, medan vi bara lever några decennier. För dem tycks vi nästan ha evigt liv. Jämfört med en katt blir människan nästan tusen år. (sitat slutt).

9.) Gud er Kristi hoved.

1 Kor. 11. 3 Men jeg vil at I skal vite at Kristus er enhver manns hoved, og mannen er kvinnens hoved, og Gud er Kristi hoved.

1JO 5:20. ‘Vi vet at Guds Sønn er kommet, og han har gitt oss forstand så vi kjenner Den Sanne. Og vi er i ham, Den Sanne, vi som er i hans Sønn Jesus Kristus. Han er Den sanne Gud og det evige liv.’ Mange bruker dette bibelverset som det klareste bevis for at Gud er Kristus. De tror at han i den siste linjen viser tilbake på Jesus Kristus, men det blir ikke grammatikalsk korrekt, for et personlig pronomen viser ikke tilbake på et kom-pliment, i dette tilfellet ‘i hans sønn, Jesus Kristus.’ Han viser heller ikke tilbake til Den Sanne i forrige linje, som også er et kompliment. Nei, ‘han’ i den siste linjen viser tilbake på Den Sanne som er de to siste ordene i den første linjen. Ved å få påpekt dette klare faktum gir de fleste opp å bruke dette bibelverset som bevis på at Gud er Kristus og benytter seg i stedet av andre som er mer uklare. Et spørsmål i den forbindelse: Hvorfor bruke noen få, uklare bibelvers som grunnlag for en så viktig del av din tro, når det finnes flere titalls, for ikke å si hundretalls, av bibelvers som er klinkende klare?

Det er Gud Fader som er Kristi hode. Det betyr som styrer og leder ham, ingen andre. Det er vidunderlig, og det viser den rangordningen det er i Guddommen. Vi finner denne rangordningen i skriften: Gud Fader øverst, dernest Sønnen, så Englene, så oss mennesker, dyrene og plantene.

10.) Summen av Guds ord er sannhet, alt viser at det er kun og alene Gud Fader som har udødelighet, Jesus kalte ham for min Gud og far etc. Alt dette + mye mer viser at treenighetslæren med tre jevnbyrdige Guder er og forblir en gedigen bløff og løgn!

Sal 119:160 Summen av ditt ord er sannhet, og til evig tid står all din rettferdighets lov fast.

Selvfølgelig kan en få til den utroligste lære ved å bygge på et eller noen få skriftsteder. Men det gjelder å så helheten i Guds ord. Hva sier den? Da er vi inne på rett vei, når vi prøver å danne et bilde av hva Guds ord vil ha sagt til oss og når vi får et helhetlig inntrykk av Guds ord.

Sluttkommentar:

Dette jeg her har undervist om er egentlig noe som hører til de første grunner i Guds ord.

Fra mine bibelkommentarer Hebreerbrevet 6. 1. Derfor skal vi nå legge bak oss det vi først lærte om Kristus, og søke å nå fram til modenhet. Vi vil ikke på ny legge grunnvollen og tale om omvendelse fra døde gjerninger og om tro på Gud,

Menigheten her gikk faktisk total feil vei. Istedenfor å gå videre med Kristus var de i ferd med å gå tilbake til Jødedommen. Selve grunnvollen i deres kristne liv var lagt. Omvendelse fra døde gjerninger er egentlig Gal. 2 omskrevet. Gal.2. 20 jeg lever ikke lenger selv, men Kristus lever i meg. Det liv jeg nå lever her på jorden, det lever jeg i troen på Guds Sønn som elsket meg og gav seg selv for meg. Døde gjerninger er pliktgjerninger, ikke ut av et indre Kristus-liv.

2 eller undervise om renselsesbad og håndspåleggelse, om de dødes oppstandelse og den evige dom.

Renselsesbad tilhørte den gamle pakt og den skal da ikke praktiseres i den nye pakt. Det er blodet og ordet som i dag har en rensende kraft for oss. De dødes oppstandelse taler om hva som venter oss og selvfølgelig at uten Jesus var oppstanden ingen frelse. Den evige dom taler om livets to utganger. Enten evig liv eller evig utslettelse, det som avgjør dette er hvordan en stiller seg ovenfor Jesus Kristus. (sitat slutt).

Studerer enn f.eks. Johannes Åpenbaring som jeg har lagt ut her mine kommentarer over bok så er det et mye vanskeligere tema. Vanskeligheten med å studere læren om den ene sanne Gud og hans sønn Jesus Kristus er at treenighetslæren da ved først og fremst den Katolske kirka de siste 1700 år. Og nå ved protestantene de siste 500 åra. Får en fjernet fra hodene om en vil si «tradisjonen» som forteller at det er en kristen triade Gud. Da er det egentlig enkelt det neste, da Guds ord er så klart her. La oss ha dette som lære og trosbekjennelse som de første kristne hadde og som Apostelen Paulus skrev:

1 Kor. 8. 4b. og at det er ingen Gud uten én. 5 For om det også er såkalte guder, enten i himmelen eller på jorden - som det jo er mange guder og mange herrer - 6 så er det dog for oss bare én Gud, Faderen, av hvem alt er, og vi til ham, og én Herre, Jesus Kristus, ved hvem alt er, og vi ved ham.

Etter hva jeg her har lagt frem så er den som tror på treenighetslæren fremdeles å sammenligne med en ribbet høne. Ikke bare død, men fullstendig avkledd!

Relaterte linker: http://blog.janchristensen.net/ http://janchristensen.net/artiklerhoved.php?side=treenighetsdogmet http://janchristensen.net/artiklerhoved.php?side=den-navnloese-person http://janchristensen.net/artiklerhoved.php?side=treenigheten http://janchristensen.net/artiklerhoved.php?side=treenighetslaeren-er-demoners-laere-og-forfoerende-aand http://janchristensen.net/index2.php?side=video