Nr. 640: Englene kan de ikke skjønne oss? Og forstår de ikke frelsen? Og er de var medarvinger til nåden? Hva sier skriften!

Nr. 640:

Englene kan de ikke skjønne oss? Og forstår de ikke frelsen? Og er de var medarvinger til nåden? Hva sier skriften!

Når vi mennesker ble skapt, ble vi skapt i bilde av englene, og dermed muligheten til å velge og lære Gud å kjenne. Tilhøre ham og tilbe ham. Her bilde av Lucifer som ble drevet ut av Guds himmel av Gud Fader. De som omgir Gud Fader her er Sønnen Jesus Kristus i sin forut tilværelse som Herrens Engel, Gabriel, Mikael og de andre Guds Engler som står Gud Fader nærmest.

Esekiel 28.16b og du syndet; så vanhelliget jeg dig og drev dig bort fra gudefjellet, og jeg gjorde dig til intet, du salvede kjerub, så du ikke mere fikk være blandt de skinnende stener.

Engelen kjenner til frelsen, og gleder seg over når noen blir frelst lærer skriften.

Lukas 15. 7 Jeg sier eder: Således skal det være glede i himmelen over én synder som omvender sig, mere enn over ni og nitti rettferdige som ikke trenger til omvendelse. 10 Således, sier jeg eder, blir det glede for Guds engler over én synder som omvender sig.

Dette er jeg blitt lært til å tro er at englene ikke skjønner seg på frelse.

1 Pet. 1. 10 Om denne frelse var det profetene gransket og ransaket, de som spådde om den nåde som I skulde få, 11 idet de ransaket hvilken eller hvad slags tid Kristi Ånd, som var i dem, viste frem til når han forut vidnet om Kristi lidelser og om herligheten derefter; 12 for det blev dem åpenbaret at de ikke tjente sig selv, men oss, med dette som nu er blitt kunngjort ved dem som har forkynt eder evangeliet ved den Hellige Ånd, som blev sendt fra himmelen - dette som englene attrår å skue inn i.

Vi snur forståelsen om Englene og oss opp ned. De forstår oss bedre enn vi forstår og regner med dem er min påstand. De t.o.m. gleder seg over når et menneske kommer til tro, da må de vite hva som er hva! Eller så motsier skriften seg selv, men det gjør den ikke!

Kommer til å skrive mer om englene, oss, vår likheter og ulikheter. Men legg merke til hva Jesus sier, at vi skal bli som englene, igjen. Vår tapte Gudestatues innbefatter når vi blir gjenopprettet til det Gud vil, og har planlagt, så blir vi som det vi var, igjen. Guder og engler!

Matt. 22. 30 For i opstandelsen hverken tar de til ekte eller gis de til ekte, men de er som Guds engler i himmelen.

Vi skal da være som Guds engler, de tilber og adlyder Gud. Har det vi vil si overnaturlige evner og kan flytte seg fra sted til sted uten hindringer etc. Et legeme som for et menneske kan være både synlig og usynlig. Her ligger det mye.

En broder som er fra Sverige som jeg deler mange synspunkter med som skriver mye om dette. Han driver et nettsted i Sverige – bibeltemplet – det er Leif Liljeström. Legger ut noe hva han har skrevet her og vi har også på bloggen en eller to artikler fra hans webside Bibeltemplet. Det er på svensk:

Änglarnas Värld

När vi möter änglarna i Bibeln, och då i turordning så att säga, dvs från dess början till dess slut, så ser vi ingenting märkligt eller direkt okänt i deras drag, framställning, tal eller något annat attribut. I stort sett känner vi igen allt hos dem som sådant vi själva är och har på denna jord. Då undrar jag varför vi skall tänka något annat om deras värld. Dvs om DE ser ut, låter, rör sig, beter sig som oss, vi som lever i denna värld, varför skulle då deras värld vara annorlunda, än vår? Visserligen, vissa av dem framställs med vingar, som keruberna, men det har sin förklaring i det att Lucifer, som var en kerub, efter sitt fall, återinträdde i ett "mänskligt" tillstånd, då hans forna såtar kallade honom just man, är detta den man, osv. Så den biten behöver vi inte fastna i, utan änglarna är, i Bibelns och dess profeters framställning, så lika oss, att det vore som taget ur luften att anta att deras värld skulle vara olik vår. Det skulle helt enkelt strida mot den logik och det förnuft vi fått, av Gud, och den ordning han gett världen och de levande varelserna, att varelser lika oss till utseende skulle vara ämnade för en tillvaro helt annan än vår.

Således är himlen en planet som vår.

(Skillnaden är att den är i ett ofördärvat tillstånd. Och det förklarar också änglarnas stora kraft gentemot oss. Men de är likväl människor, fullt kapabla och kompatibla, till samvaro och -röre, med oss.)

De fallna änglarnas fader

JAG HÖRDE någon på nätet ställa frågan varför Satan blev den ledare för de onda änglarna han blev. Svaret var att han var den som började upproret mot Gud och att det skulle ge honom den ställningen. Jag tycker inte det svaret blir riktigt logiskt, och jag tror det kan finnas en annan möjlighet, som jag något vidrört tidigare.

För när det nu finns ett stort antal fallna änglar, så får man väl anta att de inte bara är upproriska mot Gud, utan också mot varandra och även mot djävulen. Upproret är ju liksom en egenskap de ådragit sig, så varför skulle det inte yttra sig också i inbördes tävlan, att vara och bli störst. Och varför skulle då just Satan hela tiden ha gått segrande ur de striderna, om de fallna änglarna är av ungefär samma slag. Är de däremot av olika klasser och det t.ex bara finns en enda "superängel" eller överängel som fallit och denna är satan, så kunde det förklara hans övertag. Men det är ändå inte min förklaring, även om den kan vara trovärdig nog.

Min förklaring är att de änglar som föll med satan, helt enkelt var hans barn. VAAAAAA säger du, hans BARN?

Ja, då går vi återigen tillbaka till 1 Mos. 6 och läser där om hur de fallna änglarna parade sig med människor och fick barn med dem. De har alltså den förmågan, så varför skulle 1 Mos. 6 vara första gången de använde den? Lite sent att komma i puberteten då, eller? Självklart hade de använt förmågan tidigare, då de uppenbarligen var skapta med den. Och med den enkla insikten förefaller det också ganska självklart, att de som föll med satan, mycket väl kan ha varit hans egen himmelska familj (eller hans släkte). ...

en sådana där djupheter skall vi väl ändå inte gå in på? Nej, vi kan ju stanna där och bara se om detta låter sig byggas vidare på, i egen kraft så att säga, eller snarare i Herrens kraft. Vill Gud tala mer om detta, till vår uppbyggelse (ja även sådan kunskap kan vara uppbygglig då den hjälper oss förstå de stora sammanhangen och gör allt så mycket mer begripligt), så kommer det mera.

Varom icke, för att låta riktigt religiös, så har du i alla fall fått något att fundera på. För att änglar inte är några könlösa ickebiologiska varelser (dvs ursprungligen), det bör du förstå, och det har jag visat i ett antal artiklar här alla byggda på inget annat än Guds eget ord. Att den religiösa traditionen säger annat är inget man behöver vara bunden av. Bara för att en viss tolkning är gammal och dominerande, troligen mest pga att så få öht funderat på saken, behöver den inte vara rätt. (Vi vet ju var den har kommit ifrån.) Finns det en annan tolkning som gör att vi förstår sammanhangen i Skriften bättre, och som inte på något sätt stänger av uppenbarelsetrådarna i skriftens alla övriga delar, så bör man nog överväga om inte det är den tolkningen som är den rätta.

Änglavagnar

Finns det metaller i himlen?

I den här artikeln fortsätter temat från "Änglar och UFO", med en kort genomgång av bibelställen som många ufo-troende har tolkat som besök av "utomjordiska" varelser, medan bibeltroende oftast förnekat detta och tolkar det som syner, visioner och ickefysiska fenomen. Men med lite närmare koll på dessa bibelställen, så framgår det att verkligheten ligger någonstans emellan de två tolkningarna. Det Bibeln skildrar är verkligen flygande farkoster, som uppträder i fysisk form och lämnar fysiska spår, ofta våldsamma. Samtidigt finns en metafysisk dimension med, vilket visar att det inte handlar om besökare från fjärran stjärnsystem som skruvat ihop ett rymdskepp och gett sig iväg. Detta handlar om änglar, men bilden vi får är att Guds änglar inte är fullt så ickefysiska som kristenheten ofta föreställt sig. Denna föreställning är tyvärr så inbiten, att den förblindar oss för det faktum att Herrens Ängel och hans härskaror verkligen var här och stred för Israel under det Gamla testamentets tid, i fysisk skepnad, mot hedningarnas avgudar, de fallna änglarna, som också var här i fysisk skepnad. (Men mer om det i kommande artiklar. Först behöver vi etablera sanningen om de himmelska farkosterna.)

Psaltaren 18:5-20

"Dödens band omvärvde mig, och fördärvets strömmar förskräckte mig. Dödsrikets band omslöt mig, dödens snaror föll över mig. Men jag åkallade HERREN i min nöd och ropade till min Gud. Han hörde från sin himmelska boning min röst, och mitt rop inför honom kom till hans öron. Då skalv jorden och bävade, och bergens grundvalar darrade; de skakades, ty hans vrede var upptänd. Rök steg upp från hans näsa och förtärande eld från hans mun; eldsglöd ljungade från honom. Och han sänkte himmelen och for ned, och töcken var under hans fötter. Han for på keruben och flög, han svävade på vindens vingar. Han gjorde mörker till sitt täckelse, till en hydda som omslöt honom; mörka vatten, tjocka moln. Av glansen framför honom vek molnen undan; hagel föll, och eldsglöd for ned. Och HERREN dundrade i himmelen, den Högste lät höra sin röst; hagel föll, och eldsglöd for ned. Han sköt sina pilar och förskingrade dem, ljungeldar i mängd och förvirrade dem. Vattnens bäddar kom i dagen, och jordens grundvalar blottades, för din näpst, o HERRE, för din vredes stormvind. Han räckte ut sin hand från höjden och fattade mig, han drog mig upp ur de stora vattnen. Han räddade mig från min starke fiende och från mina ovänner, ty de var mig övermäktiga. De överföll mig på min olyckas dag, men HERREN blev mitt stöd. Han förde mig ut på rymlig plats; han räddade mig, ty han hade behag till mig."

Parallellställen: Ps. 68:8-9. 2 Mos. 19:18. Ps. 97:1-6. ___

Habackuk 3:2-18 "HERRE, jag har hört om dig och häpnat. HERRE, förnya i dessa år dina gärningar, låt oss förnimma dem i dessa år. Mitt i din vrede må du tänka på förbarmande. Gud kommer från Teman, den helige från berget Paran. Sela. Hans majestät övertäcker himmelen, och av hans lov är jorden full. Då uppstår en glans såsom av solljus, strålar går ut ifrån honom, och han höljer i dem sin makt. Framför honom går pest, och feberglöd följer i hans spår. Han träder fram - därmed kommer han jorden att darra; en blick - och han kommer folken att bäva. De uråldriga bergen splittras, de eviga höjderna sjunker ned. Han vandrar de vägar han fordom gick. Jag ser Kusans hyddor hemsökta av fördärv; tälten darrar i Midjans land. Harmas då HERREN på strömmar? Ja, är din vrede upptänd mot strömmarna eller din förgrymmelse mot havet, eftersom du så färdas fram med dina hästar, med dina segerrika vagnar? Framtagen och blottad är din båge, ditt besvurna ords pilar. Sela. Till strömfåror klyver du jorden. Bergen ser dig och bävar; såsom en störtskur far vattnet ned. Djupet låter höra sin röst, mot höjden lyfter det sina händer. Sol och måne stannar i sin boning för skenet av dina farande pilar, för glansen av ditt blixtrande spjut. I förgrymmelse går du fram över jorden, i vrede tröskar du sönder folken. Du drar ut för att frälsa ditt folk, för att bereda frälsning åt din smorde. Du krossar taket på de ogudaktigas hus, du bryter ned huset, från grunden till tinnarna. Sela. Du genomborrar deras styresmans huvud med hans egna pilar, när de stormar fram till att förskingra oss, under fröjd, såsom gällde det att i lönndom äta upp en betryckt. Du far med dina hästar fram över havet, över de stora vattnens svall. Jag hör det och darrar i mitt innersta, vid dånet skälver mina läppar; maktlöshet griper benen i min kropp, jag darrar på platsen där jag står. Ty jag måste ju stilla uthärda nödens tid, medan det kommer, som skall tränga folket. Ja, fikonträdet blomstrar icke mer, och vinträden ger ingen skörd, olivträdets frukt slår fel och fälten alstrar ingen äring, fåren rycks bort ur fållorna, och inga oxar finns mer i stallen. Likväl vill jag glädja mig i HERREN och fröjda mig i min frälsnings Gud."

Parallellställen: 2 Mos. 19:16 f. 5 Mos. 33:2. Dom. 5:4. 2 Mos. 24:17. Ps. 77:16-21. ___

Hesekiel 1:4-28

"Och jag fick se en stormvind komma norrifrån, ett stort moln med flammande eld, och ett sken omgav det; och mitt däri, mitt i elden, syntes något som var såsom glänsande malm. Och mitt däri syntes något som liknade fyra väsenden, och dessa såg ut på följande sätt: de liknade människor, men vart väsende hade fyra ansikten, och vart och ett av dem hade fyra vingar, och deras ben var raka och deras fötter såsom fötterna på en kalv, och de glimmade såsom glänsande koppar. Och de hade människohänder under sina vingar på alla fyra sidorna. Och med de fyras ansikten och vingar förhöll det sig så: deras vingar slöt sig intill varandra; och när de gick, behövde de inte vända sig, utan gick alltid rakt fram. Och deras ansikten liknade människoansikten, och alla fyra hade lejonansikten på högra sidan, och alla fyra hade tjuransikten på vänstra sidan, och alla fyra hade också örnansikten. Så var det med deras ansikten. Och deras vingar var utbredda upptill; vart väsende hade två vingar med vilka de slöt sig intill varandra, och två som betäckte deras kroppar. Och de gick alltid rakt fram; vart anden ville gå, dit gick de, och när de gick, behövde de inte vända sig. Och väsendena var till sitt utseende lika eldsglöd, som brann liksom bloss, under det att elden for omkring mellan väsendena; och den gav ett sken ifrån sig, och ljungeldar for ut ur elden. Och väsendena hastade fram och tillbaka liksom blixtar. När jag nu såg på väsendena, fick jag se ett hjul stå på jorden, invid väsendena, vid var och en av deras fyra framsidor. Och det såg ut som om hjulen var gjorda av något som liknade krysolit, och alla fyra var likadana; och det såg vidare ut som om de var så gjorda, att ett hjul var insatt i ett annat. När de skulle gå, kunde de gå åt alla fyra sidorna, de behövde inte vända sig, när de gick. Och deras lötar var höga och förskräckliga, och på alla fyra var lötarna fullsatta med ögon runt omkring. Och när väsendena gick, gick också hjulen invid dem, och när väsendena lyfte sig upp över jorden lyfte sig också hjulen. Vart anden ville gå, dit gick de, ja, varthelst anden ville gå; och hjulen lyfte sig jämte dem, ty väsendenas ande var i hjulen. När väsendena gick, gick också dessa; när de stod stilla, stod också dessa stilla; när de lyfte sig upp över jorden, lyfte sig också hjulen jämte dem, ty väsendenas ande var i hjulen. Och över väsendenas huvuden syntes något som liknade ett himlafäste, till utseendet såsom underbar kristall, utspänt ovanpå deras huvuden. Och under fästet var deras vingar utbredda rätt emot varandra. Vart särskilt väsende hade två vingar med vilka det kunde betäcka sin kropp. Och när de gick, lät dånet av deras vingar i mina öron såsom dånet av stora vatten, såsom den Allsmäktiges röst; ja, det var ett väldigt dån, likt dånet från en härskara. Men när de stod stilla, höll de sina vingar nedsänkta. Och ovan fästet, som vilade på deras huvuden, dånade det; när de då stod stilla, höll de sina vingar nedsänkta. Och ovanpå fästet, som vilade på deras huvuden, syntes något som såg ut att vara av safirsten, och som liknade en tron; och ovanpå det som liknade en tron satt en som till utseendet liknade en människa. Och jag såg något som var såsom glänsande malm och omgivet runt omkring av något som såg ut såsom eld, ända ifrån det som såg ut att vara hans länder och sedan allt uppåt. Men nedåt från det som såg ut att vara hans länder såg jag något som såg ut såsom eld; och ett sken omgav honom. Såsom bågen som syns i skyn, när det regnar, så såg skenet ut där runt omkring. Så såg det ut, som tycktes mig vara HERRENS härlighet; och när jag såg det, föll jag ned på mitt ansikte, och jag hörde rösten av en som talade."

Parallellställen: 2 Mos. 24:9-10. Jes. 6:1 f. Hes. 10:1 f. Dan. 7:9 f. Upp. 4:2 f. ___

Kung Davids "rymdfärd"

I Psalm 18 beskriver kung David något mycket intressant. Med lite sinne för fantasi kunde man kalla det en science-fiction berättelse. Det David upplever är inte, såvitt jag kan påminna mig, omnämnt någon annanstans i Bibeln (annat än i en parallellpsalm i 2 Sam. 22).

Han ser i psalmtexten tillbaka på sitt kampfyllda liv, och påminns om en händelse, där han verkar befinna sig i en sjöstrid, där han hamnar i vattnet och håller på att drunkna. Han upplever att ondskans makter vill dra honom ned i djupet. I sin nöd ropar han på sin Herre, och Herren kommer honom till hjälp på ett fantastiskt sätt. Från himlen närmar sig ett stort moln, en sky, och i skyn finns Herrens Ängel. Kraften från hans härlighet är så stark, att jorden skakar, och av vinddraget viker själva havet undan, så att dess botten blir frilagd. Det haglar, och det faller eldsglöd från skyfarkosten. Det skjuts projektiler från skeppet mot Davids fiender, som, antagligen strandade de också, flyr åt alla håll för att undkomma eldpilarna. Så rycks David upp från havsbottnen, och man kan anta att vattnen vänder tillbaka och dränker fienderna, eller så hinner de möjligen fly upp på land. David förs så ut till en stor, rymlig plats, var nämner han inte men ordet rymlig antyder att det kan ha varit i rymden, eller kanske ombord på änglaskeppet.

Därefter övergår David till lovprisning och nämner inte mer om själva striden, mer än att han efter detta blev känd vida omkring, och främmande folkslag underordnade sig David, av fruktan för hans Herres makt. För översättarna av en sådan här skildring är det givetvis inte lätt att fånga dess rätta framtoning. Den enda som egentligen skulle kunna översätta detta till ett annat språk och få med det rätta innehållet, är väl David själv. Och, givetvis, även om det inte är så givet bland de översättningar vi har, en översättare som är ledd av den Helige Ande.

Habackuks rymdskepp

Filmbild som kan ge en aning om vad Habackuk såg

En liknande skildring finns i Habackuks kapitel 3. Profeten har hört om när Herrens Ängel fordom drog fram över länderna med sin himlavagn. "Teman" och "Paran" som omnämns är referenser till Sinai, där Mose på sin tid upplevde Herrens nedstigande. Det kan vara den händelsen profeten tänker på, eller så tänker han på Davids upplevelse ovan. Kanske har det skett flera gånger.

Farkosten han nu ser komma flygande får även här bergen att skaka, och vattendrag att, antingen av vinddrag eller något annat, vika undan. Synen beskrivs som att Herren kommer med hästar och vagnar över havet. Fåror grävs i jorden när skeppet går fram över land. Kraftiga störtskurar uppstår när himlens moln pressas undan. Det blixtrar, eller så skjuter farkosten ut ljussken. Hus krossas och faller samman i Israels fienders länder.

Profeten ser detta med egna ögon. Efter att farkosten gått fram, är landet förött. Inget kan växa, och inga djur finns kvar. Profeten är skakad och darrar, men prisar ändå Herren för vad som skett. ...

Hur skall man förklara dessa skildringar, om det inte skulle vara verkliga, fysiska händelser? Det skulle verka väldigt långsökt att dessa detaljerade skildringar bara skulle vara symboliska framställningar av strider mellan Israel och deras fiender. Nej, de har helt klart sett en eller flera farkoster fara fram över himlen. Herren har sänt änglavagnar med oerhörda krafter till Israels hjälp.

En fantasifull framställning av Hesekiels syn

Hesekiels rymdskepp

Vi behöver inte sväva i okunnighet om vad detta egentligen är. I Hesekiels bok får vi, i närbild, se vad som finns i dessa moln. Vår Herre vill att vi skall veta detta. Hesekiel får beskriva Herrens kungsvagn, i detalj. Genom honom får vi bekräftat att det verkligen är en flygande farkost, av något märkligt slag, med komplicerade hjul och ett slags kupol, som är dold i de moln och skyar vi tidigare läst om. Samtidigt inser man att det här inte bara handlar om fysiska ting. Här verkar det vara en kombination av andligt och fysiskt.

Men då kan vi också utgå ifrån att det även i de moln och skyar vi läser om senare i Skriften, finns sådana här änglavagnar. Som i de skyar som hämtade Jesus hem till himlen, och de skyar han skall komma tillbaka i, och de skyar vi skall ryckas upp i, honom till mötes. (Se Jes. 66:15, 5 Mos. 33:26, Job 26:9, Dan. 7:13, Matt. 24:30, 1 Tess. 4:17, Matt. 17:5, Luk. 9:33-36, Upp. 11:12)

Församlingens hemfärd till det himmelska Jerusalem kommer alltså att ske i himlavagnar. ...

Nu kan man börja fundera: Vi vet genom skriften, att änglar har vingar. Vissa änglar har det i alla fall, kanske alla. De har vingarna till att flyga med, som t.ex i Daniels bok där det heter att en ängel kom till honom i "flygande hast". Så varför behöver de då farkoster? Fundera på det.

Urtidshimlarnas Himmel?

David har mer att säga om Herrens änglavagn. Kanhända skrev han Psalm 68 före Psalm 18. Det tyder i alla fall på det, då han i psalm 68 beskriver himlavagnen som kom till Sinai, utan att nämna om sin egen upplevelse i psalm 18. Hur som helst fogar han där en betydelsefull detalj till de vi tidigare läst om. Han visar att det finns fler, många fler, än en himlavagn. Herrens ängel har en hel armada av himlavagnar:

"Guds vagnar äro tiotusenden, tusen och åter tusen; Herren drog fram med dem, Sinai är nu i helgedomen." (Ps. 68:18)

Sammanhanget påminner om det Jesus sade i Getsemane, att han kunde tillkalla 12 legioner änglar, om han ville. Sammankopplat med Davids ord förstår vi nu att dessa änglalegioner är utrustade med vagnar. Man skulle kunna kalla dem "angeliska rymdskepp". (Se också längre ner om Debora och strid från stjärnors banor).

David nämner också något som kan vara en beskrivning av Herrens änglavagns färder i den yttre rymden. Han skriver: "Ni riken på jorden, sjung till Guds ära; lovsäg Herren, Sela, honom som far fram på urtidshimlarnas himmel. Ja, där låter han höra sin röst, en mäktig röst. Ge Gud makten; över Israel är hans härlighet, och hans makt är i skyarna." (Ps. 68:33-35)

King James översätter det så: "Sing unto God, ye kingdoms of the earth; O sing praises unto the Lord; Selah: To him that rideth upon the heavens of heavens, which were of old; lo, he doth send out his voice, and that a mighty voice. Ascribe ye strength unto God: his excellency is over Israel, and his strength is in the clouds."

Vad menar David egentligen? Far fram på urtidshimlarnas himmel? Svenska texten framstår närmast obegriplig först. Engelska texten ger mer klarhet, den synes antyda en kosmisk innebörd: Herren (det är Herrens Ängel) rider fram på himlarnas himlar, som var i urtiden. Han färdas alltså över himlar som var i urtiden = begynnelsen? Kan han syfta på något annat än tredje himlen då, som, efter vad Job & Jesaja säger, måste ha existerat, i en urtid, före jordens och dess lufthimmels och närmaste galaktiska omgivnings skapelse? Den här lilla passagen bekräftar alltså det vi kan läsa om på flera andra ställen, bara antytt, men uppenbart ändå, att det fanns en skapelse, en urhimmel, innan Gud skapade vår värld. Dvs det säger ju redan skapelseberättelsen, men här får vi antytt att begynnelsen/morgonen av första skapelsedagen är mer än några timmar - den är en lång tid. Uttrycket urtidshimlarnas himmel skulle alltså kunna syfta på Vintergatan, vår galax, som ju är synlig som ett brett, suddigt band tvärs över natthimlen.

Tidens förlopp i olika system

Men för att ingen skall ta detta som ursäkt för att också förlänga det övriga i skapelsedagarna: Det är bara just i begynnelsen det finns utrymme för lång tid. Så fort som den första dagen fått sitt första ljus, så är "klockan" igång och tickar, och därefter är det, enligt Guds ord, samma tidsräkning som vi har idag. Men innan första dagen fick sitt första ljus, då rimligen dess morgon begynte - morgonen börjar ju när ljuset bryter in - kan omätliga mått av "tid" ha förflutit, då jordetiden ännu inte startat. För övrigt kan tiden gå olika fort på olika håll i universum, så det kan ha utspelat sig långa, långa tidsrymder på en plats, medan dagens första timmar pågick här på jorden. Det beror på var i en galax man befinner sig. Vår värld befinner sig i utkanten av Vintergategalaxen och roterar alltså mycket fortare gentemot dess centrum, än ett stjärnsystem längre in. I en värld närmare centrum kan troligen mycket långa tidsrymder utspela sig, medan det här kanske bara förflyter dagar. Och när man betänker att Gud alltså skapade hela universum, med alla dess galaxer - himlarna - innan han skapade vår lilla jord och dess solsystem, så inser man att skapelsen av himlarna rimligen bör ha tagit lite längre "tid" (om man nu utgår ifrån att Gud alls behöver någon tid på sig för att skapa. Han tog ju i alla fall sex jordedagar på sig för vårt solsystem).

Var David i tredje himlen?

Om David avser en urhimmel, en änglahimmel, med uttrycket urtidshimlarnas himmel - varifrån hade han i så fall fått kunskapen om den? Det kan ju inte bara vara en teoretisk kunskap, eller något han bara fått berättat för sig av andra. Orden låter självupplevda. Och om Paulus var i tredje himlen, varför skulle inte David ha kunnat vara det? Det var ju det orden i Psalm 18 antydde, när Herren ryckte honom upp ur vattnet och förde honom ut på en rymlig plats. Att David skulle blivit nedsläppt på stranden eller kanske lite längre inåt land är måhända möjligt, men det verkar lite luddigt av honom att säga så i så fall. Då hade han väl sagt att han blev nedsläppt på den och den platsen, och angett det geografiska läget. Det något intetsägande uttrycket rymlig plats tyder mera på att David fördes ombord på himlavagnen och togs med på en resa till urtidshimlarnas himmel. Texten säger ju inte att han släpptes ned, utan fördes ut. Eftersom David troligen var "nära döden" när han räddades, kan man ju också tänka sig att resan skedde i anden. Paulus visste ju inte om han ryckts upp kroppsligen eller andligen, och David kan ha upplevt samma sak i det avseendet. Men fortfarande ombord på Herrens himlavagn.

Läste Albert Einstein om David?

En annan fråga som kanske också besvaras av David, i Psalm 18, är hur det kan vara möjligt för en himlavagn att färdas från tredje himlen hit till jorden. Om man antar att tredje himlen, alltså urtidshimlarnas himmel, befinner sig på många ljusårs avstånd från oss, så måste alltså änglarna ha förmåga att färdas fortare än ljuset. David säger något som kan vara svaret på det: "Han sänkte himmelen och for ned, och töcken var under hans fötter. Han for på keruben och flög, han svävade på vindens vingar." (v. 10) I engelska texten står det: "He bowed the heavens also, and came down: and darkness was under his feet. And he rode upon a cherub, and did fly: yea, he did fly upon the wings of the wind." (v. 9)

Han böjde alltså himlarna.

Detta för tankarna direkt till Einstein och relativitetsteorierna, och vidare till teorierna om s.k wormholes, gravitationsgenvägar i universum. Albert Einstein använde precis de orden när han beskrev hur gravitationen från solen "böjer" eller "kröker" rymden, så att stjärnor strax intill solen ger sken av att flyttas från sina positioner. Detta har man sedan vidareutvecklat på så vis, att man föreställer sig att två svarta hål (massiva stjärnor) skulle kunna böja en sträcka av rymden så kraftigt, att det skapas genvägar över enorma avstånd. De brukar visa med ett papper hur de tänker sig det: Avståndet från ena kanten av papperet till den andra kan förkortas, om man viker papperet. Solens förvridning av bakomliggande stjärnors positioner bevisar att detta i princip är möjligt. Och här har vi, i Bibeln, en skildring som säger just detta! David ropar, står det, till Herren i hans himmel, och på bara några ögonblick kommer ett enormt bönesvar: Själva himlarna böjs, så att änglavagnen kommer ner, med ilfart, och skrämmer bort fienderna. Och man kan nog tänka sig att det var mer än vettet som for ur dem, och David.

Kan det ha varit något sådant här som syntes över slagfältet nedanför berget Tabor?

Debora och Baraks rymdskepp

Även profetissan Debora och härföraren Barak fick se Herrens Ängels vagnar dra fram i strid mot Israels fiender: "Och HERREN sände förvirring över Sisera och alla hans vagnar och hela hans här, så att de vek tillbaka för Baraks svärd; och Sisera steg ned från sin vagn och flydde till fots." - "Från himmelen fördes strid, stjärnorna stridde från sina banor mot Sisera." (Dom. 4:15, 5:20) Uppenbarligen skedde detta tidigt på kvällen, och änglavagnarna tedde sig då troligen som stjärnor, som orsakade förvirring i fiendens armé, så att de blev skrämda och tappade modet i striden. I lovsången om slaget dras paralleller mellan deras upplevelse och Sinaihändelsen (Dom. 5:4-5). De insåg alltså att det var Herrens Ängel och hans himmelska härskaror i båda fallen.

Antika inskriptioner ger fler upplysningar

Nu skulle man möjligen kunna gå till Babylon och Assyrien, och studera deras gamla stentavlor och inskriptioner, för att se om de har några "bilder" av dessa himlavagnar. De har bilder av keruber, nämligen, och då är det inte långsökt att det kan finnas avbildningar också av kerubernas vagnar. Man kan nog anta att både goda och onda änglar och keruber har liknande vagnar. De har ju alla tjänat samma Herre och blivit utrustade i hans tjänst.

Relaterte linker: http://blog.janchristensen.net/2013/01/nr-531-treenighetslren-om-at-gud-er.html http://blog.janchristensen.net/2011/05/nr-97-er-jesus-en-engel-hadde-jesus-en.html http://blog.janchristensen.net/2011/05/nr-140-har-det-vrt-forhistoriske-dyr.html http://blog.janchristensen.net/2011/07/nr-101-skal-vi-ha-sex-i-himmelen-og.html http://blog.janchristensen.net/2011/06/nr-150-engle-apenbarelser.html http://blog.janchristensen.net/2013/01/nr-538-vi-kommer-aldri-til-mte-noen.html http://blog.janchristensen.net/2013/07/nr-633-hvordan-vil-vart-kommende.html http://blog.janchristensen.net/2013/07/nr-638-lucifer-ville-ta-gud-faders.html http://bibeltemplet.net/index.html