Nr. 252: Hvor er Tartaros?

Nr. 252:

Hvor er Tartaros?

Av Leif Olov Liljestrøm fra det Svenske Bibeltemplet

Med den här bilden förstår vi, bland mycket annat, varför Bibeln sätter likhetstecken mellan havet och avgrunden. Med en centrisk världsbild blir det obegripligt, men här på bilden fullt förståeligt, och logiskt. (Job 26:5. Jämför också 5 Mos. 30:11-14 med Rom. 10:6-8, och Upp. 11:7 med Upp. 13:1 och Upp. 17:8.)
När vi moderna människor läser i Bibeln om döds­riket och avgrun­den därunder, så föreställer vi oss att dessa befinner sig inne i jord­klotet. Bibeln säger ju att människors andar fördes "ner" till dödsriket, och att änglars andar fördes ner i avgrunden/Tar­tarus. För oss med vår bild av hur jordklotet ser ut, så måste ju alltså bibelförfattarna, och Guds Ande, ha menat "ner" i jordklotets inre då. Eller?
Men tänk efter - hade de den världsbilden när de skrev och sade detta? Nej, de såg en annan bild framför sig. De trodde att jorden var en platt skiva, som vilade på vatten och i vatten, och under denna skiva, där föreställde de sig först att dödsriket fanns, och därefter, långt under skivan och dödsriket, nere i ett oändligt djup, tänkte de sig avgrunden, där änglar var fängslade.

Så var är avgrunden då? Svaret måste bli att avgrunden är rymden. Grekerna hade ett ordspråk som sade, att lika långt som himlen är över jorden, lika långt är avgrunden under jorden. Det ställer dem båda så att säga i parallellism.

Så vad innebär detta för oss, idag, med vår moderna världsbild? Finns dödsriket i jorden, eller under den, dvs ute i rymden någonstans?

Utifrån vad jag har förstått och har Andens vittnesbörd på, så är människornas dödsrike i jorden, i dess inre (med antika begrepp i håligheter i den undre delen av "jordskivan" (iaf ingången finns där)*. Men avgrunden, Tartarus, det bottenlösa hålet, det är rymden.

* Det är lite mer komplicerat än så, men jag väntar med den insikten tills Gud ger mig klartecken att framföra den.

Det här har viss betydelse för hur vi skall se på några saker i Bibeln. T.ex när det står i Upp. 9 att avgrundens brunn öppnades, och upp ur den vällde märkliga varelser under Apollyons ledning.

Var är "ner" i rymden? Det är där gravitationen är som starkast, dvs in mot stora objekt som jättestjärnor, eller svarta hål, som i centrum av galaxer. I vår galax Vintergatans mitt tros finnas ett superstort svart hål. Sålunda är "ner" från vårt håll betraktat in mot centrum av Vintergatan.
MAN ser det på det här sättet, så blir mycket både i Bibeln och i utombiblisk forntida mytologi mycket mera begripligt, än med den sfäriska moderna världsbilden. Och som sagt, vi bör nog försöka tänka som bibelförfattarna tänkte, om vi verkligen vill förstå vad de sade och menade.
Inte bara forntida mytologi blir begriplig, förresten, utan också nutiden, i perspektiv till Bibeln, om vi har båda synsätten klara för oss och kan se hur de korrelerar till varandra. Hur menar jag då? Jo, vi har plötsligt en mängd bibliska förklaringar till vad rymden är för något, något vi inte hade med det andra synsättet. För med det blir rymden fullkomligt obegriplig för kristna. Och det är därför de aldrig talar om den, annat än på ett ytterst löjligt sätt, dvs som om Gud bara skulle skapat den som ett meningslöst glitter på himlen, en obetydlig bakgrundskuliss, etc.
Med det gamla synsättet applicerat, så blir himlen verkligen himlen, som jag påpekat så många gånger tidigare. Bibelns himlar är helt enkelt rymden.

Och avgrunden blir då också en del av himlen, dvs den del som Paulus kallar himlarymderna.
Med det här synsättet kan vi förstå hur Petrus och Judas kunde säga att de upproriska änglarna blev fängslade i avgrunden, och hur Enok, som ju Judas själv citerar, kunde säga att de blev fängslade i himlen (Enok kap. 18 & 21). Vi förstår nu också vad Jesus menar när han säger att vissa skall bli utkastade i mörkret (Matt. 8:12, 22:13, 25:30), liksom vad Judas menar när han talar om irrande stjärnor åt vilka det svarta mörkret är förvarat (Jud. 1:13, se & 2 Petr. 2:17) - att han menar vad han säger och inte bara pratar religiös poesi. Avgrunden, fängelset/häktet för änglar och möjligen vissa människor i en senare dom, är rymden, det svarta mörkret, det bottenlösa hålet. Befinner sig någon där, och inte har tillgång till en beboelig planet, så nog är det ett fängelse. Instängd/förvarad, i rymden. (Tänk dig den hebreiska kosmologin ovan igen.)

Men den eviga elden, då? Ja, den är en senare del i det hela. Men återigen, även där kan vi, och det har jag också skrivit om tidigare, se objekt i rymden som verkligen är eviga eldsjöar, vilka även de är omnämnda i Enoks bok.

Och när jag nu skriver detta, så tror jag du börjar upptäcka att det här är inte bara jag som tvistar med bibelordet för att få det att stämma med mina "teorier", utan tänker vi som bibelförfattarna tänkte, så blir det väldigt logiskt och trovärdigt. Det blir helt enkelt det naturliga sättet att se på det, och vi kan lämna den faktiskt rent dumma tankegången att jordens inre skulle kunna hysa ett bottenlöst hål (Jag har tänkt så själv, inte som allegori men i fysisk/andlig mening), vilket vi i så fall finge se som en obegriplig allegori, som så mycket annat där religiös tradition våldför sig på skriftens ord, i stället för att ta det på fullt allvar och bli delaktig av samma fulla verklighet, ja himmelska verklighet, för att när vi ser tingen sådana som de är, då blir de också våra och verkliga, för att allt som är sant och rätt, det tillhör oss och skall vi lägga beslag på, i Jesu
namn.

Upp. 9 handlar alltså om en rymdinvasion, under den stora vedermödan? Ja, mycket troligen. För tänk så här: Om avgrunden bara vore en håla i jordens inre, där ett gäng upproriska änglar en gång stängdes in, hur kan då dessa varelser som Uppenbarelseboken talar om, komma upp därur? Det verkar ju inte vara några egentliga änglar, dessa gräshoppsliknande monster. Kommer de däremot upp/ner ifrån himlarymderna, så kan de vara precis vad som helst som dessa rymders furste kokat ihop där uppe, med tillgång till jordiskt dna som han varit här nere och rövat, som vi ju vet att han gör.
Så vad vi har i Uppenbarelseboken, är inte bara en utan två/flera rymdinvasioner, en troligen någon gång i början av vedermödan (Upp. 9), och en i mitten av den (Upp. 12). Och sedan med Lammets och hans skarors ankomst, blir det faktiskt också en tredje (Upp. 19:11-21), och dessa kommer då att ryka ihop med varandra, och utplåna resterna av civilisationen på jorden, innan allt är över.
EN DET ÄR JU bara rymden alltihopa nu! Ja, är det inte det då? Bibeln är en rymdbok, som jag också nämnt någon gång. Den börjar i rymden, och den slutar i rymden. Och rymden är himlen, och himlen är rymden.
Jamen nu får det väl ändå vara nog. Kan vi inte få ha lite religiösa traditioner kvar? Nej, varför det? Har du fått insikt, så skall du väl använda den, och låta ditt sinne förnyas, ända därhän att du kommer fram till den bibliska världsbilden? Det är i alla fall min strävan, jag har ingen lust att gå och dra på gamla katolska missförstånd eller rena förvrängningar, uppkomna i efterbiblisk tid då man ville göra sig till vän med sin samtida värld. Sådant har vi ingen nytta av, och vi når folk i vår tid mycket bättre om vi presenterar en begriplig himlalära, en begriplig kosmologi, och celestiologi, en som motsvarar verkligheten, den verklighet som alla faktiskt, i alla fall till en väldigt stor del, själva kan gå ut och titta på, på natthimlen, klara kvällar, och bli lika fascinerade över den som Abraham, David och alla Guds profeter bevisligen var eftersom de hela tiden skrev om den och prisade Gud av hela hjärtat för den, med allt dess innehåll. Eller har du inte läst det? Bibeln är full med lovprisning till Gud över rymden och alla dess lysande objekt. Inte lovprisning till objekten, men till honom som satte dem däruppe, till att lysa, och locka, oss.
"När jag ser din himmel, dina fingrars verk, månen och stjärnorna, som du har berett," (Ps. 8:4)
Jamen DET är väl inte Guds himmel heller? Inte det? Men Bibeln SÄGER ju det. Guds himmel är den himmel där månen och stjärnorna lyser. Du har ju just läst det. Och det finns så många liknande bibelord, att jag skulle kunna fylla flera papper eller skärmbreddar med dem, här nedanför. Men det behövs inte, för du kan så lätt hitta dem själv. De finns nästan på var och varannan sida i GT, särskilt i Psaltaren, men också i Job och hos profeterna.
Egentligen är det obegripligt hur kristenheten har lyckats fördunkla detta, som ju, när man väl kommer till insikt om det, är så fruktansvärt uppenbart, att man ser sig själv som en idiot, som inte har kunnat se det, eller erkänna det, ens för sig själv, tidigare.* Men så har vi också en formidabel motståndare, som inte får underskattas, med en makt att förvilla och fördunkla, just sådant vi som mest behöver. Och här har han förberett sin sista strid, den som han satsar mest på, och kommer att lägga alla sina universella resurser på, så långt de nu räcker, när de där två invasionerna kommer, och han har fri tillgång till den här planeten, och ett, som han tror, gyllene tillfälle att ta över den, för gott. Det är så han tänker, i sin förvillelse, och i sin desperation. Och därför har han dolt sina lömska planer så oerhört väl, att mestadelen av kristenheten inte har den blekaste om vad som pågår, och förbereds, över hela världen, och intensifieras, just nu, i denna tid, som vi därför förstår är den sista.

"Alla tecken visar tydligt att vår Jesus kommer snart..."
Vi har vårt hopp, vårt saliga hopp, och behöver inte frukta. Vi skall bara frukta honom som är vår Herre, att vi inte befinns vara sovande, eller druckna, eller försumliga, eller förvillade, eller avfallna, när han kommer för att hämta sin utvalda skara.
Och till dess skall vi vara här, och vara i vägen, för ondskans framfart, inom de områden Jesus satt oss att vara. Och detta är ett av dem. Men det är inget isolerat område, utan den här kunskapen, och insikten, den skall tränga ut överallt, i Kristi kropp, så att hon ser och förstår och vet att bete sig, i ändetiden, och inte blir grundlurad därför att hon levt med en total missuppfattning och inte har en aning om vad som händer runt omkring henne.
Om du har fått del av detta och fått "insikt och förstånd", så är du nu också pliktig att föra det vidare, i din mån och med de resurser du besitter. "Vad hon kunde, det gjorde hon". Så står det på ett ställe i Bibeln (Mark. 14:8). På ett annat står det "I dag kunna vi frambära ett glädjebudskap" (2 Kon. 7:9). Och Jesus säger "Vandra medan ni har ljuset" (Joh. 12:35-36). För, "natten kommer, då ingen kan verka" (Joh. 9:4).
(sitat slutt).

Tilføyelse: Evig er en lang til og evig 2x korrekt oversatt fra hebraisk\gresk blir en tidsalder av tid. Eller en tid som kun Gud Fader vet. Som Jesus sier om sin gjenkomst at dette vet kun min Fader når han kommer igjen.
Jesus kommer tilbake når denne tidsalder er slutt. Slik er det også med Faderens endelige utslettelse og tilintetgjørelse av alle onde og Satan med sine demoner.
Det vil ta en tidsalder\epoke\(gr: en tois aiosin) å utføre denne gjerning.
Vi leser i skriften at natten skal opphøre som står for det onde, være biledelig tale på at en dag er alt spor etter den onde og de ondes gjerninger og dem selv være borte.
Åpenb. 22. 5 Natten skal ikke være mer, og de skal ikke ha bruk for lys av lampe eller av sol, for Herren Gud skal lyse over dem. Og de skal herske som konger i all evighet.
Gud Fader selv vet tid og på hvilken måte dette skal skje, men bibelens lære er ikke evig pine for alltid. Men en bokstavelig utslettelse som det skjedde med Sodoma og Gomarra sier Judas i sitt brev.
Judas 7 likesom Sodoma og Gomorra og byene der omkring, som på samme måte som disse drev hor og gikk efter fremmed kjød, ligger for våre øine som et eksempel, idet de lider en evig ilds straff. Hva skjedde med Sodoma og Gomarra? De fikk en dødelig straff som utslettet dem pga demmes levesett.

1.Mos.b.19. 24 Da lot Herren det regne svovel og ild - fra Herren, fra himmelen - ned over Sodoma og Gomorra. 25 Og han ødela disse byer og hele sletten og alle dem som bodde i byene, og det som vokste på marken.

27 Tidlig om morgenen gikk Abraham til det sted hvor han hadde stått for Herrens åsyn. 28 Og han så utover Sodoma og Gomorra og utover hele landet på sletten; da fikk han se at røken steg op fra landet som røken fra en smelteovn.

Her ble Sodoma og Gomara utslettet med en evig ild. Etter hva Guds ord lærer oss om den evige ild!
Det har alle mennesker i vente som ikke har sine navn skrevet i Livets bok hos Lammet. En evig utslettelse dersom deres navn ikke sto oppskrevet i Livets bok. Det var som en smelteovn.
Slik vil det skje med alle ugudelige på dommens dag innfor den hvite trone som ikke har sitt navn skrevet i Livets bok. Alt som kom oppi der smeltet og ble ”et” med badet. Slik vil det skje med de ugudelige på dommens dag.

Matt.3. 12 han har sin kasteskovl i sin hånd, og han skal rense sin låve og samle sin hvete i laden, men agnene skal han brenne op med uslukkelig ild.
Når det gjelder troende, så skal vi ikke innfor dom.
Men våre liv skal bedømmes og vi kan tape lønn eller få full lønn!
Dette er bibelens lære om den evige ild.

Det jeg mener er at denne "utslettelsesprosessen" vil være så langvarig, at det er naturlig å sammenligne det med en evighet - fordi ilden brenner hele tiden, så lenge der er noe å brenne.
Og det vil smerte Guds Faders hjerte noe veldig som har tilveiebrakt en løsning for alle mennesker. Og Jesus vil også lide da hans offer var for alle.

For oss mennesker må den desidert største lidelse og kvalene være med dette hvis vi ikke får vår kjødelige familie med på himmelveien og alle andre mennesker som vi bryr oss om og er glad i!

Relatert link: http://janchristensen.net/artiklerhoved.php?side=23-min-i-dodsriket